Den mörka leken
Lekens förespråkare och lekforskare väljer ofta att framhäva lekens goda och värdefulla sidor. Ett skäl är att leken nedvärderas av de okunniga. Uttrycket lätt som en barnlek späder på denna bild. De som är insatta känner därför ett behov av att förklara hur viktig leken är, hur den bidrar till barns utveckling och lärande, och vilka positiva effekter den har på kort och lång sikt. Argumenten till lekens försvar är många och vanligtvis välgrundade. Jag har själv skrivit om detta i mitt inlägg Fem skäl att premiera lek eller i ett av mina senare inlägg om lekens funktion.
Risken när man framhäver något, som lek i det här fallet, är att man synliggör allt positivt och värdefullt samtidigt som man döljer det svårhanterliga, konfliktartade och ångestfyllda. Lek är inte rakt igenom rosaskimrande. Nyanserna är många för att ibland bli rakt igenom svarta. Jag vill med detta inlägg syliggöra lekens mörka sidor.
Lekens mörker sträcker sig ifrån problematiska teman och marginaliserade lekdeltagare till mobbning, tortyr och upplevd ångest.
Livet är inte alltid så enkelt vilket kan förklara varför vissa lekteman berör livets svärta eller trauman. Barn kan helt spontant leka att de provar alkohol eller har en drickande förälder. Vissa lekforskare har skildrat hur barn leker att de får stryk av sina föräldrar. Eftersom detta är livet så som flera barn känner till det, d.v.s. vardagen, tar de upp sina erfarenheter som teman i leken. En del gör det för att de ser det som normalt medan andra gör det för att agera ut sin frustration över att behöva stå ut med en missbrukande eller misshandlande förälder. I leken finns det en möjlighet att göra det "rätt" och därmed bearbeta obehaget.
Annika Löfdahl beskriver hur en grupp barn konsekvent stänger ute andra barn, ofta något yngre, från en pågående lek. Exkludering är en del av lek i grupp. I de få fall barn släpps in kan de få roller i leken med låg status. Rollen som hund har i regel låg status. Ett barn som tjatar och tjatar och till slut får vara med kan erbjudas rollen som lyktstolpe. Hen upplever, som en följd av detta, blandade känslor. Först blir hen glad för att hen får vara med och sedan blir hen ledsna när hen får en roll som saknar betydelse och inflytande i leken. Det finns inget gott i de äldre barnens agerande. Samtidigt måste man fråga sig om de verkligen vill det enskilda barnet illa. De vill bara kunna fokusera på sig lek utan att bli avbrutna. Upplevelsen för det enskilda barnet kan naturligtvis vara otrevlig.
När jag var liten, troligtvis runt nio år, lekte vi ofta röda vita rosen. Leken har sitt ursprung från Astrid Lindgrens böcker om Kalle Blomkvist. Hon i sin tur har inspirerats av Shakespeare och Rosornas krig i 1400-talets England. Vår version av leken gick ut på att vi var i två lag och att ett lag hade gömt en "skatt". Jag minns särskilt de gånger då mitt lag hade gömt skatten. Denna "skatt" skulle det andra laget hitta genom att fånga någon från vårt lag och tvinga fram var skatten låg. Mycket stod på spel, som vi upplevde det, så därför vägrade medlemmarna i vårt lag att avslöja något. Metoderna för att få ur oss information blev allt mer brutala. Det var inte ovanligt med ren tortyr som knytnävsslag i magen, "sjömansbröst" eller ett knä i skrevet. Denna lek var mörk i flera avseenden, särskilt som den ofta utspelade sig på kvällarna (vilket gjorde det svårare för vuxna att se vad vi gjorde).
Ivy Schousboe utforskade ond lek. En av hennes skildringar börjar med en grupp barn som leker krigslek. De är utrustade med "kniv", "pil och båge" eller "spjut". Helt plötsligt vänder sig alla emot det minsta barnet i gruppen. Någon säger: "Vi leker att vi ska mörda Andreas". De börjar jaga Andreas som blir uppenbart skärrad. När de slutligen kommer ifatt Andreas tränger de in honom så att han inte kan fly. De skriker hotfullt och sätter "kniven" mot hans strupe. Barnen runt omkring är uppjagade och aggressiva. Andreas är panikslagen. En vuxen får syn på gruppen av barn och säger åt dem att sluta. De försöker ursäkta sig med att de bara leker. Andreas är helt vit i ansiktet och darrar. Trots verkliga känslor hävdar vissa barn att det är på lek. Andreas har upplevt ren och skär ångest. Han vill inte leka på detta vis igen.
Barn leker krig. Det gjorde jag och mina kompisar när jag var liten. Vi täljde till pinnar som var ca femtio centimeter långa och använde dem som svärd. Vi hade själva aldrig upplevt krig och agerade på ett sådant sätt som vi uppfattade krig. Kanske hade vi sett fäktningsscener på TV vilket gjorde krig till fäktningsdueller. Barn som går på svenska förskolor, skolor och fritidshem idag kan ha mer påtagliga erfarenheter av krig. De har upplevt den verkliga skräcken som krig orsakar och försöker förhålla sig till detta när de leker. Leken kan vara bearbetande men den kan också vara ett uttryck för något de är bekanta med. I dessa fall kan de leka krig på ett sådant sätt att de inte verkar kunna hantera gränser i hur våldsam leken får vara. Krig är ju knappast ett uttryck för var gränserna i humant agerande sätts upp.
De okontrollerade sidorna av krigslekar och andra våldslekar skrämmer både vuxna och barn. Det är problematiskt och bör uppmärksammas. Samtidigt får avarterna inte begränsa den sunda leken där barn vet var gränserna går, också när de leker krig. Det finns alltid och kommer alltid att finnas situatoner där barn går över gränsen. Leken, eller våldsam lek, är inte en särskild arena för detta. Barn som har svårt med gränser gör det svårt för sig själva och sin omgivning oavsett vilka former det handlar om.
Slutsatsen är att lek kan ha inslag av ondska, obehag och ångest. Vi kan inte nonchalera de faktiska problemen. Det är inte heller konstruktivt att döma ut en viss lek för att enstaka barn inte kan hantera den. Vi vuxna behöver bli bättre på att läsa av nyanserna i leken och veta när vi ska gå in och sätta upp gränser för barnen. Om vi går in för tidigt tar vi bort det roliga i leken. Om vi, å andra sidan, går in för sent kan allvarlig skada uppstå.
Har du generella principer för att hantera mörk eller ond lek? Var går gränsen för dig?
Andra inlägg
- Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
- Lek och berättelse
- Nya hjältar, nya lekar
- Lek i kristider
- Utflykt med barngruppen
- Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
- Gott Nytt År
- Likheter mellan att låtsas och att ljuga
- Spel och öde – det komplexa med kortspel
- Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion
