Kreativitet - en relation till barns lek och vuxnas arbete
Jag har funderat en del på vad som skapar förutsättningar för kreativitet och vad som skapar hinder. Min nuvarande ståndpunkt är att det ser olika ut för barn och vuxna. Därför tänker jag ge tre skäl för att barn har lättare för att vara kreativa och tre skäl till att vuxna har lättare att vara kreativa.
Kreativitet intresserar många och det gör att det kan bli svårt att diskutera mellan yrkeskategorier och mellan åldrar. Vi tänker helt enkelt olika kring kreativitet. Jag representerar forskarkategorin och tänker på ett sätt som är ganska typiskt för forskare. Om du är intresserad har jag skrivit en mer ingående text om kreativitet på en av mina andra bloggar. Den texten klargör hur forskare tänker kring kreativitet. Själv är jag någon slags halvexpert på området. Det är tillräckligt för att jag ska våga uttala mig i egenskap av forskare men det är helt klart så att många är mer insatta i ämnet än vad jag är.
Tre skäl till att barn är kreativa
- Barn har mer av divergent tänkande vilket med andra ord kan förklaras som förmågan att tänka utanför boxen eller utanför ramarna. Ett skäl till detta kan vara att barn när de är i lektillståndet känner sig trygga nog att tänka fritt, där möjligheter dominerar över hinder. Med ökad ålder kommer det konvergenta tänkandet allt mer att dominera. Det är ett tänkande som har att göra med att passa in saker i redan befintliga mönster, eller att hålla sig inom ramarna och förstå vad som gäller inom varje ram.
- Barn tillåts leva i en rörig tillvaro. Ju längre dagen går desto mer leksaker och kläder ligger det överallt. Detta är inte av ondo utan tvärt om när det gäller goda förutsättningar för kreativitet. Kreativiteten flödar i oreda. Den bästa förklaringen till detta är att vi mentalt blir inställda på att skapa mönster, se samband och lösa problem när något är ostrukturerat. När vi befinner oss i en ordnad tillvaro behöver vi mentalt inte vara inställda på att skapa ordning eftersom den redan finns runt om oss. Den oreda som finns runt om oss behöver inte vara direkt relaterad till den kreativa processen, jag ska t.ex. lösa ett problem som har med fågelholkar att göra, utan det räcker att vi befinner oss i en rörig miljö för att hamna i rätt mentala tillstånd. Vissa forskare har diskuterat om det är bra att förskolor, skolor och fritidshem har särskilda rum som är röriga i sin design för att stimulera kreativa processer.
- Det finns ett fenomen som kallas för ’groupthink’. Detta innebär att medlemmar i en grupp anpassar sig till varandra till den grad att de inte kan eller vågar tänka eller yttra en avvikande tanke. Avvikare ses som något negativt och hotande för gruppen så alla kontrolleras till likformighet. Detta är ett allvarligt hot mot kreativitet och är vanligare bland vuxna än bland barn. Barn har därför en fördel då de ännu inte är så hårt kontrollerade av sin sociala omgivning. Det vi är mest kontrollerande kring när det gäller barn är att de inte skadar sig. Åter igen har leken en nyckelroll då den är ett bra sätt att undvika ’groupthink’ för i leken får man göra avvikande saker utan att någon protesterar allt för mycket.
Tre skäl till att vuxna är kreativa
- Våra främsta uppfinnare och konstnärer är nästan alltid experter inom det område där de utför sina främsta skapelser. För att vara expert ska man ha ägnat sig åt sitt specialområden i ca 10 000 timmar. Det är närmast omöjligt för barn. Det enda de ägnar så mycket tid åt är att leka och sova. En musiker/kompositör som spelar och komponerar åtta timmar om dagen fem dagar i veckan blir expert efter fem år. Detsamma skulle då gälla en ingenjör. Dessa personer kan då göra sina främsta kompositioner och uppfinningar efter fem års heltidsarbete.
- Man pratar om kreativitet med litet k och kreativitet med stort K. Kreativitet med litet k står för en kreativ process som leder till något nytt för kreatören. Kreativitet med ett stort K står för en kreativ process som leder till något nytt för samhället (kanske även globalt). Det senare är naturligtvis svårare för att det är tänkt att leda till en förändring/förbättring för samhället. Inte bara för individen själv. För att nå ditt behövs en klar målbild och en disciplinering som vuxna har utvecklat i högre grad än barn. Kreativitet innebär ofta uthållighet och hårt arbete. Det är nästan aldrig en idé som kommer som en blixt från klar himmel. De stora kreativa genombrotten står vuxna för.
- Att kommunicera en abstrakt idé, som en lösning till ett problem ofta är, är svårt. Det är vuxna helt klart bättre på än barn. Detta blir relevant när man inser att många uppfinningar är resultatet av en hel grupps kreativa process. Tanken på det ensamma geniet är snarare ett undantag än ett typiskt fall. De flesta genombrotten står grupper/team för. Eftersom vuxna är bättre på att uttrycka sina idéer för andra är de också bättre på kollektiv kreativitet, d.v.s. den vanligaste formen av kreativitet.
Som jag ser det är kreativitet en svår process som lätt kan störas. Vi vuxna kan vara alltför bra på att försämra förutsättningarna för barns kreativitet genom att styra in dem i ett ’groupthink’ och ta udden av deras divergenta tänkande samt genom att tvinga in dem i ordnade miljöer. Samtidigt borde vi vuxna bli bättre på att tänka avvikande och utanför ramarna, våga vistas i oreda och hålla oss borta från grupper som gör oss likatänkande utan istället gärna umgås med människor som vill ta sig an utmaningar och lösa problem.
Skapar vi de här förutsättningarna? Tar vi vara på de här möjligheterna?
Andra inlägg
- Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
- Lek och berättelse
- Nya hjältar, nya lekar
- Lek i kristider
- Utflykt med barngruppen
- Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
- Gott Nytt År
- Likheter mellan att låtsas och att ljuga
- Spel och öde – det komplexa med kortspel
- Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion
