Lekens funktion - varför leker barn?

Många lekforskare är genuint intresserade av frågan vilken funktion eller vilka funktioner leken har i ungas liv. Jag hör till denna skara och jag gjorde därför en översikt över de förslag som finns, när jag arbetade med min avhandling. Jag har grupperat huvuddragen i det som har blivit en omfattande debatt bland lekforskare:

• Leken fyller ingen funktion
• Leken bidrar till att öka den motoriska och allmänfysiska förmågan
• Leken bidrar till ökad social kompetens
• Leken bidrar till förbättrad bedömning och reglering
• Leken ökar kreativiteten och problemlösningsförmågan

Inom dessa grupperingar finns ofta ett flertal varianter. Jag ska ge några förslag på vilka dessa varianter är och vilket forskningsstöd som finns.

Leken fyller ingen funktion

Bland dem som anser att leken inte fyller någon funktion i människors liv förekommer tre tydliga varianter. Den första varianten är en hårdför linje som menar att lek verkligen inte erbjuder något och om det gör det finns det gott om andra aktiviteter som uppfyller motsvarande funktion på ett bättre sätt. Leken tillför alltså inget för barns utveckling och välbefinnande.

Företrädare för den andra varianten menar att det inte är fruktbart att diskutera lekens funktion då de menar att leken har ett egenvärde som inte ska förminskas genom att föreslå vad leken kan leda till i en instrumentell mening. Detta sägs bland annat av rädsla för att leken ska ses som ett redskap för annat. Redskap nedvärderas i förhållande till de positiva effekter de kan leda till. En hammare och en såg uppskattas för att de kan bidra till att bygga och färdigställa ett hus. Det är dock huset som värderas högst och inte redskapen.

Den tredje linjen innebär att lek är en evolutionär biprodukt. Vi har, enligt denna gruppering, utvecklat en rad förmågor som möjliggör att vi kan leka på vissa sätt men dessa förmågor har ett högre syfte för vår överlevnad. De som väljer denna linje inser att människan kan leka på fler sätt än andra djurarter och måste därför kunna förklara detta. Varför leker människobarn låtsaslekar och regellekar om det inte fyller någon funktion för dem i deras utveckling och välbefinnande? Svaret enligt detta synsätt blir: därför att de kan då de är bärare av ett flertal kognitiva förmågor som möjliggör låtsaslek och regellek.

Det är lite som att säga att fåglar har försetts med vissa förmågor och egenskaper som gör att de kan flyga men flygandet i sig fyller ingen större funktion för deras utveckling. Men motsvarande synsätt har människobarn försetts med vissa förmågor och egenskaper som gör att de kan leka på låtsas och leka regellekar men lekandet ger inget i förlängningen.

Jag hyser full respekt för dem som trycker på lekens egenvärde. Man kan dock, som jag ser det, ge leken ett egenvärde utan att ta bort möjligheten att leken ger positiva effekter både på kort och lång sikt. Att leken ger positiva effekter är inte samma sak som att den är ett redskap i en instrumentell mening.

Det finns också goda argument för att leken ger positiva effekter i en högre utsträckning än andra aktiviteter som barn ägnar sig åt. Det bästa stödet är de studier som lyfter upp leken som ett bättre sätt att lära och utveckla vissa förmågor. Detta skulle vara ett argument mot linje ett och tre.

Jag skulle kunna tänka mig ett mellanting mellan att leken är en evolutionär bieffekt och att den har en rad positiva effekter. Man kan nämligen tänka sig att människan leker låtsaslek och regellek för att hon kan men att hon fortsätter att utveckla sig och vissa förmågor genom lek.

Leken bidrar till att öka den motoriska och allmänfysiska förmågan

I och med att barn inte märker att de anstränger sig när de leker, för att lek är roligt, kan de röra sig väldigt mycket utan att hindras av sin trötthet. Tack vare att de rör sig tills de blir trötta pressar de också sina muskler och sin hjärt-lung-kapacitet. På detta vis blir barn starkare, snabbare och uthålligare genom rörelselek.

En annan aspekt av detta är att barn i rörelseleken över upp koordinationen av olika kroppsdelar, mellan kroppsdelar och redskap (t.ex. hopprep) samt mellan sina sinnen och kroppsdelar. Öga-hand-koordinationen är ett typiskt exempel på något som övas genom lek.

Det finns goda forskningsbelägg för att lek som bygger på fysisk rörelse, huvudsakligen grovmotorisk rörelse, faktisk leder till utveckling och lärande av muskelkapacitet, precision i användandet av våra sinnen och en ökad hjärt-lung-kapacitet. Lekens funktion skulle med detta synsätt vara att öka vår fysiska förmåga och det verkar också vara fallet.

Leken bidrar till ökad social kompetens

Att fungera socialt är något ytterst komplext för oss människor. Det finns så många aspekter att väga in. De som har studerat detta närmare menar att det finns stöd för att social lek, låtsaslek och regellek utvecklar barns empati, förmåga att sätta sig in i andras tankar och känslor (theory of mind/mentalisering), kommunikationsförmåga, språkförmåga (inklusive ett utvecklat symboltänkande, att kunna skriva tidigare och att kunna berätta inför en grupp), konflikthantering, samarbetsförmåga, en känsla för ’fair play’, relationskompetens och social kompetens (generellt).

Det finns omfattande forskning som stödjer samtliga förslag ovan men det finns också studier som pekar på att barn lär sig minst lika bra vid andra aktiviteter. Detta gäller enligt vissa theory of mind /mentalisering och empati. Jag har själv ställt mig frågande till om barn lär sig samarbete genom lek. Det är nämligen sällan leken som sådan är en samarbetsaktivitet. Det forskningen säger om detta är att barn som leker mycket låtsaslek blir bättre på att samarbeta senare i livet. Eftersom samarbete är en stark överlevnadsfaktor för oss människor kan man säkert se att en av lekens funktioner är att bli bättre på just samarbete.

Leken bidrar till förbättrad bedömning och reglering

Lekforskare som kommer från biologi och evolutionsforskning har föreslagit att lek bidrar till förbättrad bedömningsförmåga. Vissa menar att det handlar om förmågan att bedöma sin fysiska kapacitet. Genom att testa gränserna för sin fysiska förmåga i leken lär sig barn vad de klarar av och inte klarar av. De lär sig också vad de nästan klarar av.

Från min egen forskning har jag sett exempel på hur barn provar olika känslouttryck och hur de kan reagera på andras känslouttryck. Här handlar det om en ökad förmåga att bedöma egnas och andras känslor och känslouttryck. Det är flera forskare inom det biologiska fältet som är inne på samma spår. De menar också att barn genom lek blir bättre på att reglera sina egna känslouttryck. Det kan träna på hur mycket de ska visa sig glada eller ledsna, rädda eller arga.

Förmågan att bedöma egnas och andras känslor samt förmågan att reglera egnas och i vissa fall även andras känslor är kärnan i det som kallas emotionell intelligens. En förlängning av ovan förslag är därför att en av lekens funktioner är att öka barns emotionella intelligens. Varför inte?

Leken ökar kreativiteten och problemlösningsförmågan

En av de äldsta och mest vidsträckta uppfattningar om lekens funktion är att den ökar individens kreativitet. Här finns det biologer, filosofer, kulturvetare, psykologer och neuroforskare som alla föreslår samma sak. Bland dem som nämner lekens kopplingar till kreativitet har vi Lev Vygotskij. Han menade dock att det särskilt är de förmågor som behövs inom drama och teater som utvecklas. Kopplingen är specifikt till roll-lek, vilket ibland kallas dramalek, som är en del av låtsasleken vilket verkar intuitivt. De kreativa vinsterna är enligt honom begränsade till enstaka kreativa uttrycksformer.

De flesta som hävdar att leken leder till ökad kreativitet har konst som sin huvudriktning. Här verkar det dock finnas lite stöd från forskningen. Det finns heller inget som tyder på att någon blir bättre musiker/kompositör eller bättre författare av att ha lekt mycket. Forskare har ställt samman metastudier där de från en stor mängd studier kan se att de som leker mycket, särskilt låtsaslek, också får högt på olika kreativitetstest. Det finns med andra ord en koppling som antyder att kreativitet kan vara en av lekens funktioner.

Om det finns stöd för att lek och kreativitet hänger samman är stödet ännu starkare för lek och problemlösningsförmåga. Många metastudier lyfter fram detta samband men utan preciseringar. De studier som har tittat på vilken sorts lek som hänger samman med problemlösningsförmåga lyfter särskilt fram lek med objekt i första hand och låtsaslek i andra hand. Att ökad problemlösningsförmåga är en av lekens funktioner verkar högst sannolikt.

Sammanfattning

Det finns mycket forskningsstöd för att leken har ett flertal potentiella funktioner. Detta i sig gör att förslaget om att leken saknar funktion blir betydligt svagare. Ett av de starkaste argumenten mot att leken saknar funktion är att hjärnan är starkt involverad vid alla sorters lek och den är vårt mest energikrävande organ. Att människobarn leker så mycket som de gör, 80-90% av sin vakna tid om de får hållas, och därmed förbrukar så mycket energi som de gör är oförklarligt om det inte ger något tillbaka. Det som kostar mycket måste ge en vinst i förlängningen. Om en stark energiförbrukning inte ger några vinster skulle evolutionen ha sorterat bort dessa egenskaper och drivkraften att leka. Nu finns de och därmed kan man räkna med att de fyller en funktion för vår överlevnad.

Att vi får bättre fysik av att röra på oss är ganska okontroversiellt. Fördelen med leken är att barn glömmer av att det är ansträngande att röra på sig. Därmed kan man tro att en av lekens funktioner är att träna upp sin fysik. Det är inget som talar emot att lekande barn samtidigt tränar upp sina sinnen, sin koordination och sin förmåga att bedöma vad den egna kroppen klarar av.

Det finns starkt stöd för att en funktion med lek är ökad social kompetens. Först får man vara klar över att det särskilt gäller social lek, låtsaslek och regellek. För det andra är forskningsstödet inte lika starkt för alla aspekter av social kompetens. Enkelt uttryckt kan man säga att samspelet barn emellan blir bättre. I övrigt får man vara lite försiktig. Det finns dock inga tveksamheter kring att barn som leker mycket låtsaslek blir bättre på att berätta inlevelsefullt inför andra (en hel skolklass t.ex.).

Problemlösningsförmågan får starkare stöd i forskningen än kreativitet men båda verkar ha en koppling till lek. Dessa förmågor kan ibland förlora sitt värde i ett socialt sammanhang. En person som har kommit på en bra lösning på ett samhällsproblem får inte nödvändigtvis gehör från andra om personen inte har de sociala förmågor som behövs för att förmedla till andra vilket värde den nya lösningen har. Ett av de bättre förslagen på vad funktionen med lek är visar sig vara en kombination av kreativ problemlösning och social kompetens. Denna tror jag personligen mycket på.

Vad har du för hållning när det gäller diskussionen kring lekens funktion? Sluter du dig till något eller några av alternativen ovan eller har du ytterligare ett synsätt?

---

Andra inlägg

• Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
• Lek och berättelse
• Nya hjältar, nya lekar
• Lek i kristider
• Utflykt med barngruppen
• Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
• Gott Nytt År
• Likheter mellan att låtsas och att ljuga
• Spel och öde – det komplexa med kortspel
• Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion