Mer lek i skolan? - en kommentar till Lars-Erik Berg
Igår fick jag hem Pedagogiska Magasinet. Jag skummade igenom innehållet och stannade till på Lars-Erik Bergs debattinlägg. Han skriver om att lek har betydelse för elevers lärande och att leken ofta får stå tillbaka för ämneskunskaper som matematik och svenska. Texten går genomgående ut på att skolbarn borde leka mer, inte mindre. Argumentet baserar han på modern hjärnforskning.
Jag har träffat Lars-Erik Berg vid några tillfällen och vi haft en del e-postkorrespondens så jag vet att vi delar många uppfattningar om lek. Jag står också bakom uppfattningen att vi ska ha mer lek i skolan. Det som stör mig med debattinlägget är att jag inte hittar några verkliga argument, någon forskning som befäster hans påståenden och önskningar.
Berg hänvisar till hjärnforskaren Martin Ingvar vid Karolinska Institutet som säger att det sker en kraftig tillväxt av hjärnan vid fem års ålder och att man "bör rama in den perioden med intensiv pedagogisk kreativ verksamhet". Jag har ett antal invändingar mot detta.
1. Femårsåldern är före skolåldern så det fungerar inte som argument för att barn över fem år ska leka mycket för att lära.
2. Tillväxt av hjärnan betyder INTE att vi får fler hjärnceller utan att vi får fler kopplingar mellan nervcellerna och att vi får något som kallas myelinicering. Att hjärnan blir större är inte ett argument för att barn behöver leka för att lära.
3. Den totala tillväxten av nervkopplingar i hjärnan börjar gå ned vid femårsåldern (se bild nedan som visar hur antalet nervkopplingar ökar respektive minskar i hjärnan), inte upp. Det är i främre delen som tillväxten av nervkopplingar och myelinicering fortsätter ett tag till. Det är inte rimligt att tro att lek endast har med främre delen av hjärnan att göra. Däremot är främre delen av hjärnan definitivt involverad till hög grad vid social lek, låtsaslek och regellek. Inte heller språk och matematik kan förläggas helt till främre delen av hjärnan.
4. Jag använder ett mycket liknande argument i min undervisning att den höga tillväxten av nervceller bör sammafalla med "intensiv pedagogisk kreativitet". Jag har dock varit noga med att säga att vi ser hur hjärnan utvecklas och baserat på dessa mönster är det mest troligt att hjärnan ska förberedas för en varierad miljö men det är rimliga spekulationer, inte fakta.
Berg skriver att lekens betydelse för elevers lärande är underskattad. Det är ett bekymmer i sig men jag är mer bekymrad över två andra utvecklingar.
För det första har trenden sedan införandet av förskoleklass varit att det har blivit mer skola för sexåringarna än innan när de gick på förskolan. Förskoleklassen var tänkt som en brygga mellan förskolepedagogik och traditionell skolpedagogik. Det visade sig att skolpedagogiken blev dominerande. Så istället för att låta förskolepedagogiken få mer utrymme för skolelever har leken fått mindre utrymme för sexåringar. Detta är långt ifrån en nyhet. Den andra utvecklingen, som jag ser som värre, är att Högskolan i Borås som jag är knuten till och Högskolan i Skövde som Berg är knuten till inte erbjuder ordentlig utbildning i förskolepedagogik för F3-lärare. Det går ju inte att förvänta sig att de ska förstå lekens stora betydelse om de inte förstår förskolepedagogiken i grunden.
Jag ser gärna att vi låter skolbarn leka mer men det viktigaste steget är att ge blivande F3-lärare kunskaperna och de praktiska verktygen för att låta leken ta plats.
Vad tycker du som jobbar i skolan?
Andra inlägg
- Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
- Lek och berättelse
- Nya hjältar, nya lekar
- Lek i kristider
- Utflykt med barngruppen
- Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
- Gott Nytt År
- Likheter mellan att låtsas och att ljuga
- Spel och öde – det komplexa med kortspel
- Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion
