Är fotbolls-VM en lek för vuxna?
Eftersom fotboll ursprungligen är en regellek ställer det många frågor kring i vilken utsträckning professionell fotboll och internationella tävlingar är en lek. Det sätter t.ex. frågan om gräsdragningen mellan lek och allvar på sin spets. Vissa lekforskare hävdar att lek är på skoj och inte på allvar. Andra lekforskare menar att lek mycket väl kan vara på allvar. Att tävlande ladslag i VM tar det de gör på allvar råder det ingen tvekan om. Frågan är i vilken utrsäckning det är på skoj.
De senaste åren får man ofta höra idrottsutövare som blir intervjuade av radio och TV att de bara ska ut på planen och njuta. Det är inte ovanligt att de använder ord som "roligt" och att ha "kul". Det är så att man kan undra om de bara är på VM och roar sig eller om de faktiskt tar det hela på tillräckligt allvar. Om man tänker på det i termer av mental träning är det viktigt att komma ifrån allt som ska skapa rädsla eftersom det försämrar kapaciteten hos de flesta. Att intala sig och visualisera matcherna som njutningsfulla försätter kropp och psyke i en positiv beredskap där det finns gott om möjligheter. Att se det hela för allvarligt skapar rädsla för att misslyckas vilket begränsar möjligheterna. Ska man lägga fokus på möjligheter eller på att förhindra misslyckanden? Den mentala träningen lutar mer mot lek än allvar.
En annan distinktion som lekforskare gärna tar upp är den mellan lek och arbete. Det finns ganska mycket som förbinder lek med arbete men ändå skulle de flesta se lek som motsatsen till arbete. Det finns flera skäl till detta. Först och främst ska arbete leda till någon form av "produkt" eller nyttighet. Det förväntas inte från lek. Arbete är inte alltid frivillig medan det utmärker lek. Arbete är inte alltid roligt men det är en grundförutsättning för lek. När man arbetar utvecklar man en yrkesskicklighet som man får finansiell ersättning för. Man kan se det som att arbete ger belöningar efteråt. Lek kan man vara mer eller mindre bra på men man får sällan någon belöning för att man är duktig på att leka. Samtidigt är leken en belöning i sig själv. Att sluta leka kan till och med ge en negativ känsla.
Lek är för det mesta en mycket lokal angelägenhet. Egentligen är det bara gruppen som leker tillsammans som är involverade och engagerade. Även om det kan förekomma åskådare/observatörer uppstår aldrig en situation där en större grupp, ett samhälle eller en nation blir indragen i leken. Regellekar har i många fall fått den utvecklingen att de har blivit samhälleliga angelägenheter. En "lek" som får ett helt samhälle att sluta upp får en helt annan status och fylls med helt andra förväntningar. Om man tänker efter är det snarare publiken som leker än de som är i centrum av arenan. Publiken sjunger, dansar och har roligt. Idrottsutövarna sliter hårt. Publiken går till matchen frivilligt och ska inte i någon mening producera någon nyttighet. För en spelare är det ett kall att ställa upp för landslaget, för nationen, och de förväntas åstadkomma nyttigheter i form av en vinst (som kan ge pengar) och andras tillfredställelse.
Även om man som jag vänder och vrider på fenomenet fotboll när VM är som mest aktuellt är denna framställning inte särskilt komplex i förhållande till hur många sätt det finns att se på fotboll i termer av lek och till all den variation som kan förekomma för spelare, för spelet och för åskådarna. Detta är långt ifrån uttömmande men jag kan ändå relativt enkelt säga att fotbolls-VM både är lek och icke-lek för vuxna. Det gäller för såväl utövare som publik.
Som det så ofta är med lek finns det en subjektiv dimension. Om utövaren har roligt och har fokus på processen är det potentiellt lek. Om åskådaren har roligt och har fokus på processen är det även i detta fall potentiell lek.
Det jag tycker mig se när jag tittade på matchen mellan Sverige och Mexiko är hur spelarna har lyckats hitta lektillståndet både som individuella spelare och som lag. De är i det där tillståndet då de gör allt så rätt att de inte vill att det ska sluta. Det är just detta som är så fascinerande med lagidrott. Det är viktigare att fungera så bra ihop, att vara så fokuserade på att hålla spelet inom laget vid liv, än att vinna. Just därför vinner de.
Det går att filosofera en massa om ett internationellt fenomen som fotbolls-VM. Eller så bara njuter man över att få uppleva ett lag som fungerar precis så optimalt som det kan utifrån sina förutsättningar. Vad var det nu jag skrev i ett tidigare inlägg? De får det att se ut som en barnlek vilket betyder att de är så bra på att göra något svårt att de får det att se lätt ut. Precis så som det är när barn är duktiga på att leka. En njutning.
Andra inlägg
- Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
- Lek och berättelse
- Nya hjältar, nya lekar
- Lek i kristider
- Utflykt med barngruppen
- Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
- Gott Nytt År
- Likheter mellan att låtsas och att ljuga
- Spel och öde – det komplexa med kortspel
- Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion
