Mikael Jensen bloggar om lek, leksaker och lekforskning

 

Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion

28 aug 2019

Jag: Vad gör flickan?

Elin (3 år och 1 mån.): Hon pussar tummen.

Jag: Tror du att det är på riktigt eller på låtsas?

Elin: På riktigt.

 

Jag: Vad gör flickan?

Sara (4 år och 6 mån.): Dricker.

Jag: Tror du att det är på riktigt eller på låtsas?

Sara: På låtsas.

 

Dessa två exempel är tagna från min forskning där jag frågade barn i olika åldrar, som fick se en och samma videosekvens, vad de hade sett. Elin såg någon som pussade tummen och det uppfattade hon som en handling på riktigt, alltså inte ett inslag i en låtsaslek. Sara såg någon som drack och hon utgick ifrån att handlingen var på låtsas och del av en låtsaslek. Med tanke på att flickorna har sett exakt samma videosekvens kan man undra hur det är möjligt att de uppfattar händelsen så olika. Skälet till de olika svaren beror dels på vad som utspelade sig i videosekvensen och dels på vilken ålder barnen är i, eller kanske snarare vilken kognitiv utvecklingsnivå de har uppnått.

I videosekvensen syns ett barn på 6 år som för en kupad hand mot munnen. Barnet har för avsikt att utföra en handling där hon dricker på låtsas utan något fysiskt objekt att dricka ur. Barnet föreställer sig därför att hon har ett glas och hon utför handlingen som om hon har ett glas i handen. Det får till följd att det ser ut som att hon för tummen till underläppen och sedan drar undan handen.

I min studie var det vanligt att barnen som var tre år eller yngre svarade att flickan gjorde något som de faktiskt kunde se, som att flickan pussade tummen. Det hände också att de härmade handlingen och svarade att ”flickan gjorde så här”. De som var äldre än tre år svarade typiskt att flickan drack trots att de inte kunde se något glas. Dessa skillnader tyder troligtvis på en skillnad i barnens kognition. De äldre barnen kan föreställa sig det som inte syns för att fullborda handlingen.  De yngre barnen kan inte föreställa sig något glas och uppfattar därför handlingen på ett helt annat sätt.

Barn lär av barn i leken

14 aug 2019

Lär sig barn när de leker? Måste de ha en äldre medlekare för att lära? Mina svar på dessa frågor är ja, de lär sig i leken och, nej, de kan självklart lära sig av jämnåriga och även yngre barn i leken. Det finns två förmågor som kan vara direkt avgörande för barn när det gäller att kunna leka med och lära av jämnåriga. Den första förmågan är att kunna imitera, den andra är att kunna sätta sig in i andras tankar och känslor. Jag ska gå in på dessa två förmågor och undersöka vad de erbjuder barn i förskoleåldern.

Framstående teoretiker som Piaget, Dewey och Vygotskij menade redan i början på 1900-talet att imitation är en viktig förmåga i barns lek och lärande. Det kom dock att dröja ända till 1970-talet innan några seriösa studier genomfördes för att utforska människans imitationsförmåga. Därefter har vi lärt oss mycket om mänsklig imitation.  

Barn kan imitera direkt efter födseln. Några minuter gamla spädbarn har imiterat ansiktsuttryck, hand- och armrörelser och vokala ljud. En fascinerande detalj i flera av dessa studier är att barn som misslyckas att imitera vid ett första försök provar igen tills de lyckas. Detta tyder på att imitationen inte är reflexmässig. Barnet har en avsikt bakom sin handling. Barnet väljer att imitera och att göra det på ett så troget sätt som möjligt.

Inte vem som helst

Ganska snart visar det sig också att barn inte imiterar vad som helst och vem som helst. Barnen har inte bara egna avsikter när de imiterar utan de läser även av vilka avsikter andra som de väljer att imitera har. En förebild som misslyckas att uppnå sitt mål blir inte imiterad. När barnet uppfattar att en handling är misslyckad väljer barnet i regel att utföra handlingen på ett annat sätt för att själv nå målet som förebilden misslyckades med. Barn imiterar alltså vad de uppfattar som avsikten och inte handlingen i sig.

Vattenlek

30 jun 2019

Så här års finns det god tillgång till vatten att leka med och i. Badstränderna är fulla av barn som undersöker vad de kan göra med vatten.

Det finns en klassisk lekteori av Stanley Hall som heter Rekapitulationsteorin. Den går ut på att vi går igenom stadier i våra lekar som svarar mot de stadier i evolutionen vi har genomgått. Eftersom vi alla bär på DNA från vattenlevande varelser vill vi leka med och i vatten. Enligt denna teori skulle vattenlek vara ett övergående fenomen. Jag tror att vattenlek är mer omfattande än så.

Under min doktorandtid gjorde jag observationer på fyra olika förskoleavdelningar under ett års tid. På samtliga ställen var en majoritet av barnen fascinerade av vatten. De blev glada när det regnade för då kunde de leka i vattenpölarna. Vatten i en balja höll dem sysselsatta under en lång tid både inomhus och utomhus. Om de fick tillgång till en vattenkran kunde de stå i timmar (eller så länge de fick) och leka med det rinnande vattnet.

Utomhuslek och motorisk utveckling

5 jun 2019

När man tittar närmare på utomhuslek skiljer den sig ifrån inomhuslek och skillnaden förändras gradvis ju längre ifrån inomhusmiljön man rör sig. Man kan betrakta utomhusmiljön som cirkulära zoner där den innersta och minsta zonen är den zon där byggnaden man bor i, eller har sin verksamhet i, ligger.

Den första zonen är den som omgärdar byggnaden. Så snart man kommer ut genom dörren öppnar sig nya möjligheter som inte finns inomhus. Man börjar se en potential för rörelselek, lek med naturliga material och en vidare fantasi.

Nästa zon består av trädgården, förskolegården, skolgården osv. Denna yta utgör en del av fastigheten och här är leken hänvisad till de konstruktioner eller ytor som är designade för lek. Det handlar om sandlådan, gungorna och klätterställningen. En lekställning är ofta en hybrid med gungor, en rutschkana, balanssektioner och klättersektioner som finns på både privata tomter och i anslutning till förskolor och fritidshem. Kanske finns där en öppen plan av gräs, grus eller asfalt där man kan spela bollspel.

Den mörka leken

15 maj 2019

Lekens förespråkare och lekforskare väljer ofta att framhäva lekens goda och värdefulla sidor. Ett skäl är att leken nedvärderas av de okunniga. Uttrycket lätt som en barnlek späder på denna bild. De som är insatta känner därför ett behov av att förklara hur viktig leken är, hur den bidrar till barns utveckling och lärande, och vilka positiva effekter den har på kort och lång sikt. Argumenten till lekens försvar är många och vanligtvis välgrundade. Jag har själv skrivit om detta i mitt inlägg Fem skäl att premiera lek eller i ett av mina senare inlägg om lekens funktion.

Risken när man framhäver något, som lek i det här fallet, är att man synliggör allt positivt och värdefullt samtidigt som man döljer det svårhanterliga, konfliktartade och ångestfyllda. Lek är inte rakt igenom rosaskimrande. Nyanserna är många för att ibland bli rakt igenom svarta. Jag vill med detta inlägg syliggöra lekens mörka sidor.

Lekens mörker sträcker sig ifrån problematiska teman och marginaliserade lekdeltagare till mobbning, tortyr och upplevd ångest.

Lekens funktion - varför leker barn?

1 maj 2019

Många lekforskare är genuint intresserade av frågan vilken funktion eller vilka funktioner leken har i ungas liv. Jag hör till denna skara och jag gjorde därför en översikt över de förslag som finns, när jag arbetade med min avhandling. Jag har grupperat huvuddragen i det som har blivit en omfattande debatt bland lekforskare:

  • Leken fyller ingen funktion
  • Leken bidrar till att öka den motoriska och allmänfysiska förmågan
  • Leken bidrar till ökad social kompetens
  • Leken bidrar till förbättrad bedömning och reglering
  • Leken ökar kreativiteten och problemlösningsförmågan

Inom dessa grupperingar finns ofta ett flertal varianter. Jag ska ge några förslag på vilka dessa varianter är och vilket forskningsstöd som finns.

Leken fyller ingen funktion

Bland dem som anser att leken inte fyller någon funktion i människors liv förekommer tre tydliga varianter. Den första varianten är en hårdför linje som menar att lek verkligen inte erbjuder något och om det gör det finns det gott om andra aktiviteter som uppfyller motsvarande funktion på ett bättre sätt. Leken tillför alltså inget för barns utveckling och välbefinnande.

En källkritisk granskning av den digitala leken

13 apr 2019

Har du hört talas om Jaramba Förskola? Det är en app som har utvecklats "i samarbete med pedagoger som ett svar på de högre krav på digital kompetens som finns i läroplanen för förskolan". Jag hittade till denna information när jag browsade igenom DN.se och hamnade i en annons förklädd till artikel. Rubriken lyder: Framtiden kräver digitalt kompetenta förskolebarn!

Jag började läsa och snubblade till på påstående efter påstående. I detta inlägg ska jag kommentera endast tre av de påståenden som förekommer i "artikeln" och jag ska göra det genom att tillämpa lite källkritisk granskning.

Påstående ett

– För barn är leka och lära samma sak. Det är i leken som barnen gör kunskapen till sin egen och med Jaramba blir den båda rolig och meningsfull, säger Viveka Pourshahidi.

Min kommentar:

Jag är själv redaktör för en lärobok om lek och lärande som heter Leka för att lära och det finns ingen i den boken, som är skriven av ett flertal forskare, som menar att leka och lära är samma sak. Det finns heller ingen i boken som påstår att leka och lära är samma för barn. Eva Johansson och Ingrid Pramling Samuelsson har skrivit en bok som heter Att lära är nästan som att leka och bygger på ett citat från en intrevju, bland flera, som författarna gjorde med barn i olika åldrar. Citatet lyder:

"Att lära är nästan som att leka ... Man kan lära sig att leka och man kan lära sig att bygga Kapla-torn, så det hänger nog ihop på nåt sätt", säger Lisa drygt åtta år.

Författarna påstår inte att leka och lära är samma sak och de påstår inte heller att barn tror att det är samma sak. Barnet som säger det som står i citatet ovan är åtta år. Barn i förskolan kopplar inte ihop lek med lärande (utom i undantagsfall). Det är möjligtvis vi vuxna som gör det.

Barns förhandlingar kring utelek

31 mar 2019

Lek är ett sätt för barn att träna förhandling ur flera aspekter. Dels förhandlar de med varandra och dels förhandlar de med vuxna. Leken som fenomen erbjuder förhandlingsmöjligheter på två nivåer.

Den första nivån är att leken som sådan inte är helt på allvar. Det medför en möjlighet att alltid avdramatisera vuxnas reaktioner. När en vuxen tycker att barn gör något olämpligt och därmed säger till barnen kan de alltid svara att det bara är på lek. Den där bråkleken är bara på lek även om den ser aggressiv ut. Den där språkleken med svordomar är bara på lek då barn vet vad de får och inte får utanför leken. Detta är förhandling i den mening att barn kan känna sig 'empowered' att fortsätta med det de gör eller komma undan utan konflikter.

Den andra nivån är kring hur saker ska göras i leken eller vilka roller barnen ska ha. I de fall förhandlingen gör alla barn tillfreds känner de sig 'empowered'. Vissa lekforskare tänker sig att möjligheten att genom leken känna att de har kontroll över sig själva och sin egen lek eller till och med känner makt är ett viktigt inslag i leken. Kanske kan man tänka sig att det är en av lekens funktioner.

I en nylig studie som presenteras i en artikel av Natalie Canning, som ännu enbart är publicerad online men kommer i tryck, skriver författaren om barns förhandlingar i lek och en känsla av makt. Canning har tittat specifikt på lek utomhus och hur barn förhandlar med varandra men också med vuxna.

Lek och digital kompetens

18 mar 2019

I den nya läroplanen för förskolan som träder i kraft 1:a juli 2019 lyfts leken fram mer än i föregående versioner. Detta har jag tagit upp i ett tidigare inlägg. Något som ännu tydligare har fått utrymme är inslagen av digital kompetens. I realiteten innebär det att förskolebarn använder surfplattor med "pedagogiska spel". Den centrala frågan är om användandet av digitala spel mm tar plats på bekostnad av barns lek. Jag ska föra en diskussion för och emot detta antagande.

När man tittar på vad barn faktiskt gör när de håller på med surfplattan så spelar de spel eller tittar på film. Det finns naturligtvis andra sätt för barnen att använda surfplattan men det är perifera inslag. Att spela spel är, enligt barnen själva, roligt. Det säger de också om lek. Om lek svarar mot barns behov av att ha roligt, särskilt med andra, och surfplattan fyller detta behov kan leken bli marginaliserad.

Demokratisk lek - vad innebär det?

27 jan 2019

I en nylig artikel i International Journal of Play redogör Laura Camas Garrido för vad hon upplever som det dominerande synsättet på lek och gör gällande att det finns ett alternativt sätt att se på lek. Hon kallar det democratia ludens eller något i stil med demokratisk lek. Det dominerande sättet att se på lek tar, enligt Camas Garrido, sin utgångspunkt i psykologi och ser leken som instrumentell. Demokratisk lek, å andra sidan, tar sin utgångspunkt i social vetenskap.

Även om jag ifrågasätter hennes beskrivning av samtiden, artikel är publicerad hösten 2018, vill jag gärna presentera vad demokratisk lek enligt Camos Garrido innebär.

En första utångspunkt är att lek allt mer har kommit att bli en metod för lärande. I artikeln kallas det lekbaserat lärande. Leken saknar enligt detta synsätt ett värde i sig utan är en metod eller en väg till lärande. För att lekbaserat lärande ska komma till stånd behövs en vuxen som styr upp och strukturerar leken. Precis som annan didaktisk planering finns det ett syfte och ett mål med aktiviteten. Leken väljs som ett sätt att uppnå detta syfte och mål. I denna mening kan man hålla med Camos Garrido att leken får en instrumentell funktion.

2018 års mest lästa inlägg

5 jan 2019

I april 2018 startade jag denna blogg. De första veckorna skrev jag ett flertal inlägg och ett av dem blev det mest lästa under året. Ett av dem blev inte ens publicerat. Senare under året följde många väl lästa inlägg men två av dem skulle nå topp tre.

Detta inlägg är en tillbakablick på året som har varit. Jag ska presentera 2018 års tre mest lästa inlägg och jag ska kommentera inlägget jag aldrig publicerade.

Det mest lästa inlägget på denna blogg 2018 var inlägget om varför leken har en viktig plats i barns liv. Inlägget fick rubriken Fem skäl att premiera lek. I inlägget listar jag fem av de främsta argumenten till att lek har en självklar plats i pedagogisk verksamhet. Vissa mindre insatta ifrågasätter lekens värde men dessa argument ger bra svar för den som letar goda argument. Jag gissar att behovet av att ha goda skäl är en av anledningarna till att inlägget har blivit läst så mycket.

Nummer två på topp tre publicerades under hösten. Det är ett inlägg om att leken stärks i förskolans nya läroplan. I inlägget tar jag upp vad det är som är skillnaden mellan den nuvarande läroplanen och det som kommer att gälla från 1:a juli 2019. Leken omnämns många fler gånger och det finns även nya formuleringar som understryker lekens bredd som fenomen och dess betydelse för lekande barn. Jag tror att detta är något många inom förskolan ser fram emot och ser som en positiv förändring och att det är därför många har läst inlägget.

Inlägg nummer tre på topplistan bygger på en forskningsartikel som förbinder lek med kreativitet via drama och social låtsaslek. Inlägget heter Drama, lek och kreativitet. Det är en delvis ny vinkel för att koppla lek med kreativitet vilket i sig är väldigt spännande. Min gissning är att många har läst den för att det finns en praktisk tillämpning att finna bland de omskrivna sambanden.

Tre andra inlägg som låg strax under topp tre är:

Inlägget om datorspel har besökts under hela året. Den har fått en del besök då och då. Det är en sida som besökarna hittar via google-sökningar.

När jag startade bloggen skrev jag redan första dagen ett inlägg om krigslekar. Jag planerade att följa upp detta inlägg med ett inlägg om ett fall som redan hade debatterats tidigare under våren. Det handlade om en förskola i Halland som hade förbjudit krigslekar. Min text tog inte så mycket upp om man ska tillåta eller inte tillåta krigslekar. Det är upp till varje förskola att avgöra. Jag reagerade på hur personal och förskolechef resonerade i media. Argumentationen var mycket tveksam. I slutänden valde jag att inte publicera mitt inlägg för att jag ville respektera personalens professionella bedömning. Jag skulle dock önska att de som väljer att fördjuda någon form av lek gör det på goda grunder och gärna kan ge goda argument bakom sina beslut.

Nu är vi inne i ett nytt år med nya spännande utmaningar. Finns det något som relateras till lek som är särskilt på tapeten detta år? Dela gärna med dig av dina funderingar och förväntningar.

 

Jullekar

22 dec 2018

Vid jul, kanske särskilt på julafton, har vi en tradition att leka vissa lekar som bara förekommer då. Dessa lekar kallas jullekar. Varje släkt har en uppsättning lekar som de återkommande leker. En del av dessa lekar är flera hundra år gamla.

När jag växte upp var det några särskilda lekfulla aktiviteter som hörde julen till. Att dansa kring granen är en typisk jullek. Rent historiskt är ringdanser/ringlekar äldre än förekomsten av julgran. Att dansa i ett tåg eller i en stor ring, hållandes varandras händer, har förekommit länge. När granen kom in i hemmen blev det naturligt att dansa runt denna. Här ingår då att sjunga vissa sånger som räven raskar över isen eller nu är det jul igen.

Vad ger bäst återhämtning, rast eller lek?

2 dec 2018

När man blir sittande i t.ex. skolan eller annan fokuserad aktivitet kommer tröttheten att ta överhanden efter ett tag. Hur ska man då bära sig åt för att återhämta sig så att man kan åtefå fokus? Av tradition har vi rast för att man ska få avbrott i aktiviteter, få lite luftombyte (eller ökad syresättning) och få springa av sig.

Låt oss anta att det vi vill eftersträva är att ha så hög fokus som möjligt när man återupptar aktiviteten. Vilket av följande alternativ är i så fall bäst:

  • Rörelse
  • Vila utomhus
  • Lek

Är det fysisk aktivering och syresättning som gör att vi har lättare för att fokusera? Är det bara luftombyte och lite vila som behövs. Det är ju känt att koldioxidhalten i ett klassrum ökar ju längre man sitter inne och anstränger sig mentalt. Hög halt av koldioxid gör oss trötta och ofokuserade. Att då gå ut och andas frisk luft under lugna omständigheter kan vara precis vad som behövs. Det tredje alternativet går ut på att man ska leka någon lek. Det kan vara en fysisk lek eller en stillsam låtsaslek.

Lekforskaren Anthony Pellegrini som har studerat lek och rastaktiviteter har undersökt just ovan förutsättningar. I en av de studier som Pellegrini med kollegor genomförde hade de en grupp sexåringar och en grupp åttaåringar som deltagare. Inom dessa två åldersgrupper delades deltagarna in i tre testgrupper. En grupp sexåringar ägnade sig åt fysisk aktivering på rasten. Detsamma gällde åttaåringarna. En grupp sexåringar var utomhust och tog det lugnt. Detsamma gällde åttaåringarna. En grupp sexåringar ägnade sin rast åt lek. När rasten var över mättes hur fokuserade barnen var genom olika test.

Det visade sig att de grupper, både bland sex- och åttaåringarna, som hade lekt på rasten hade högre grad av fokus när de kom in direkt efter rasten. Viktigt i sammanhanget är att skillnaderna var mer markanta för sexåringarna än för åttaåringarna. De yngre skolbarnen har mest att vinna på att leka på rasten för att orka hålla fokus hela skoldagen.

Lek ger en positiv återhämtning som framför allt ger mental återhämtning som gör det lättare att fokusera. Man kan tänka sig, i enlighet med andra studier, att lektillståndet ger ökad fokusering än vad många andra aktiviteter ger.

Resultaten av dessa studier kan få vissa att tro att det handlar om att lek är ett medel för att nå andra mål som att prestera bra på vissa skoluppgifter. Vad man snarare bör tänka sig är att leken i sig har en positiv effekt på den som leker. Lek kan vara en form av återhämtning.

Lek och ideologi?

15 nov 2018

I Nordamerika sker det just nu två saker samtidigt med viss koppling. Det uppskattas att tusentals centralamerikaner vandrar mot USAs gräns för att söka ett bättre liv än det de lämnar bakom sig. Detta påminner många om det löfte Trump gav under sin presidentkampanj om att bygga en enorm mur på gränsen till Mexiko för att hindra någon att ta sig över gränsen. Muren har ännu inte påbörjats. Då kommer företaget Keep and Bear med beskedet att de inom kort ska lansera leksaken "Build the Wall" som är en byggsats för barn från fem års ålder. På företagets websida står det att leksaken bestående av 101 bitar är en perfekt julklapp till barn och barnbarn så att de kan bygga en gränsmur i miniatyr. De skriver inte att man kan bygga vad man vill av dessa klossar utan specifikt en gränsmur.

Augmented reality och lek

14 nov 2018

Augmented Reality (AR), eller förstärkt verklighet som det heter på svenska, är något som förknippas med digitala spel och särskild informationsteknik. Begreppet blev allmänt känt när människor började använda Pokémon Go. Spelet baseras på verkligheten men med hjälp av en smartphone och rumsliga koordinater läggs icke-verkliga figurer/objekt in i världen. Dessa figurer ska man förhålla sig till på något sätt i spelet genom att skjuta eller undvika dem osv.

Augmented reality är i sig inte särskilt nytt. Det har funnits i TV-sammanhang genom att det läggs till information i bilden som inte tas upp av filmande kameror. Typiska exempel på detta är när man har antal gjorda mål i vänster bildkant på en fotbollsmatch. Det som är nytt i och med Pokémon Go och liknande spel är att det som förstärker verkligheten får spelaren att agera eller specifikt att interagera med det som läggs till.

← Äldre inlägg

 

Sök på sajten

Skriv in det du vill söka efter

Välkommen

Välkommen till www.stateofplay.nu.

En blogg om lek, leksaker och liknande av Mikael Jensen, PhD.

Nyhetsbrev

 

Referenser

Källhänvisningar

Top tre den senaste månaden

Top tre det senaste halvåret

Senaste blogginläggen

 

Länkar

blogglista.se

Svenska Länkar

EmSec

e-resistible

Frida & Fritiof

Webbkatalog.se

F4.se

Vardagspsykologi

EBF blogg

EBD blogg

fofpromo

Bloggfeeden