Drama, lek och kreativitet
Tre forskare, rätt kända bland lekforskare, har baserat på tidigare forskning gjort antagandet att lek leder till kreativitet. De börjar med att hävda att lek med objekt tillika roll-lek båda leder till ökad kreativitet hos dem som leker. I tidigare forskningsöversikter har jag kunnat se att lek med objekt med stor säkerhet leder till ökad kreativitet och problemlösningsförmåga. Denna effekt är definitivt kortsiktig. Det har testats i experiment- och kontrollgrupper. Experimentgruppen får leka i 30 minuter och presenteras sedan för en rad uppgifter som ska lösas. Kontrollgruppen får inte leka utan presenteras direkt för uppgifterna som ska lösas. De barn som har lekt innan löser fler uppgifter och löser dem också bättre än de som ingår i kontrollgruppen. Det finns också stöd för att lek med objekt har en långsiktig effekt på kreativitet och problemlösningsförmågan.
Däremot har det inte sagts så mycket om att roll-lek eller annan social låtsaslek varken har kortsiktig eller långsiktig effekt på kreativitet. De tre forskarna Rowe, Salo och Rubin menar att de har hittat stöd i tidigare forskning, bl.a. sin egen, att även social låtsaslek har en positiv effekt på kreativitet.
Med dessa antaganden som grund har de tre lekforskarna designat ett stort experiment för att ta reda på om en stunds drama med rekvisita och riktiga skådespelare kan påverka en direkt efterföljande leksession. Barnen, tre till fyra år gamla, som deltog i studien fick först ha sju minuter fri lek följt av trettio minuter drama tillsammans med vuxna skådespelare och därefter fick de leka i sju minuter till. Båda leksessionerna observerades och kodades. Frågan var nu om barnen under de sju minuterna efter dramapasset skulle uppvisa mer samarbete/samspel, mer låtsaslek med objekt, mer social låtsaslek och vara mer engagerade jämfört med de sju minuterna före dramapasset.
Svaret var att det fanns skillnader för samtliga fyra faktorer. Barnen fick leka i grupper både före och efter dramapasset. Att samspelet ökade under den andra leksessionen kan vara en effekt av de har lärt känna varandra bättre. För att kunna kontrollera för detta fick några grupper av barn avstå leksessionen före dramapasset. Om effekten finns där för de grupper som inte har haft en leksession innan dramapasset kan man tillskriva dramapasset den positiva effekten av ökat samspel. Effekten, visar det sig, finns där enbart för de grupper som lekte både före och efter dramapasset. Alltså har dramat i sig ingen avgörande effekt på samspelet.
De andra faktorerna kan tillskrivas en direkt effekt av att ha ett dramapass. Låtsaslek med objekt, social låtsaslek (roll-lek) och engagemang i leken blev högre efter dramapasset oberoende om de hade lekt innan eller ej. Låtsaslek med objekt ökade mest som en effekt av dramapasset. Slutsatsen man kan dra från denna studie är att dramatisering med vuxna och med rekvisita berikar barnens lek som i sin tur gör barnen mer kreativa både på kort och lång sikt.
Även om denna studie fokuserade på barn i tre- till fyraårsåldern har tidigare studier visat att det finns liknande effekter hos barn från sex till tio år. Det måste inte nödvändigtvis röra sig om drama utan kan vara andra konstformer. Med stöd från Vygotskij skulle jag säga att det främst är drama/teater som har ett samband med både låtsaslek och kreativitet.
Varför är de tre forskarna angelägna om att finna detta samband mellan drama, lek och kreativitet? Jo, i USA har de funnit att barn har försämrats i kreativitetstest under en längre tid, särskilt i förskolan och upp till årskurstre när barn leker som mest, och de tror att det beror på mindre tid för lek generellt och även mindre konstformer till förmån för mer teoretiska ämnen. Dessa tendenser förekommer i både förskola och skola. Enligt forskarna är det inte bara mer tid för lek som behövs utan aktiviteter som berikar leken så att den blir så kvalitativ som möjligt (alternativet är lek som upprepar sig).
Detta kan vi behöva fundera mer ingående på. Vilka slutsatser drar du?
Inlägget är till stor del baserat på artikeln Toward Creativity - Do Theatrical Experiences Improve Pretend Play and Cooperation among Preschoolers? av Meredith Rowe, Virginia Salo och Kenneth Rubin. Artikel är publicerad i American Journal of Play, volym 10 (2018).
Andra inlägg
- Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
- Lek och berättelse
- Nya hjältar, nya lekar
- Lek i kristider
- Utflykt med barngruppen
- Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
- Gott Nytt År
- Likheter mellan att låtsas och att ljuga
- Spel och öde – det komplexa med kortspel
- Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion
