Glädje i barns lek och i vuxnas arbete

När jag var ute på fyra förskolor för att göra observationer inför min doktorsavhandling passade jag på att fråga barnen vad lek var för dem. Det svar jag alltid fick, även om vissa sa lite till, var att lek är roligt. Ungefär vid samma tid hittade jag en bok av hjärnforskaren Jaak Panksepp. Han menade att den del av hjärnan som är aktiv när vi är glada är samma del som är aktiv när vi leker. Istället för att kalla denna hjärnstruktur för ett neuralt glädjesystem valde han att kalla den för ett leksystem. Lek och glädje är så nära förbundet att det ibland kan ses som samma sak.

 

 

Några år senare gjorde jag en studie bland vuxna för att ta reda på varför de ville kommunicera med andra. De två främsta skälen är att skapa och utveckla sociala band och att ha roligt tillsammans. Nu sammanfaller ofta dessa två för när man har roligt tillsammans kommer man varandra närmare. Det här var egentligen ingen nyhet inom forskarvärlden. Socialpsykologen Murray Davis föreslog i början på 1970-talet att ett av de fyra främsta skälen att söka umgänge är att ha roligt tillsammans. Något senare utförda studier testade hur mycket människor som såg på en rolig film skrattade och hur mycket de uppskattade filmen om de såg den själva eller om de såg den tillsammans med andra. De som såg filmen med andra skrattade alltid mer och uppskattade filmen mer. Detta är ett uttryck för att glädje i första hand är en social känsla som vi vill dela med andra och som ger en ökad tillfredställelse.

När barn säger att lek är roligt säger de också implicit att lek med lekkamrater är roligare. Detta väcker två frågor. (1) Vad betyder glädje för oss för vårt välmående och för att lyckas i livet? (2) Vad betyder det att inte få dela glädje med andra? Jag börjar med den andra frågan.

Ett av skälen till att vi skapar vänskapsband är för att ha roligt tillsammans. Flera skolbarn i Maud Ihrskogs avhandlingsstudie ger uttryck för detta. De som inte har nära vänner som de kan ha roligt tillsammans med upplever livet på ett helt annat sätt än de som vet att när de kommer till förskolan, skolan eller fritidshemmet finns det någon där som de kan umgås och ha roligt med. Det är en ständig osäkerhet från det att de går upp på morgonen. Kommer jag ha någon att leka med idag? Kommer jag att få stå ensam på skolgården? Dessa barn är uppfyllda av denna oro till den grad att det de förväntas göra, t.ex. när de är i skolan och ska utföra skoluppgifter, inte blir särskilt bra. Det är svårt att fokusera på uppgiften när känslan av exkludering hela tiden kryper sig på barnet. Snart är det fri lek och jag har ingen att leka med. Snart är det rast och jag har ingen att vara med. Eller är det någon som vill vara med mig idag? Det är mycket som tyder på att dessa barns lärande blir lidande för att oron tar för stor plats i deras liv. Svaret på den andra frågan är alltså att de som inte har någon att dela sin glädje med lyckas sämre med sådant som inte förväntas ha med känslor och relationer att göra.

Skälet till att många barn längtar till förskolan, skolan eller fritidshemmet på morgonen är för att de vill träffa sina vänner. Det i sig är en välmåendefaktor. Barnen kommer till den plats där deras vänner är och de leker och har roligt tillsammans. Det måste väl vara bra. Nu finns det ju alltid någon Herr och Fru Surmulen som säger att man inte kan ha roligt hela tiden. Hur skulle det se ut? Vi skulle inte få gjort något nyttigt alls. Det är den här typen av frågor, eller snarare påståenden, som triggar mig. Om jag inte har utfört en studie själv som ger svar på tal söker jag rätt på dem som gör det. Och det finns många. Om det visar sig att glädje är en positiv faktor för att vuxna ska lyckas finns det ingen anledning att ifrågasätta att det också är positivt för barn. Så tänkte jag och letade fram följande forskning.

Forskaren Erin Rae Fluegge kom i en stor studie fram till att vuxna som har roligt på jobbet:

• Utvecklar en högre tillit till sina kollegor, är villiga att investera mer av sin tid och sitt arbete i sin organisation, och är mer benägna att hjälpa sina kollegor.
• Engagerar sig mer i sitt arbete vilket i sin tur leder till ökad kreativitet (de skapar mer av värde för organisationen).
• Blir mer motiverade och kompetenta vilket i sin tur leder till att de gör en bättre arbetsinsats.

Det finns ju inget negativt med att bli mer benägen att hjälpa sina kollegor, att bli mer kreativ och att utföra sina arbetsuppgifter bättre. Glädje på jobbet verkar med andra ord som en bra sak.

 

 

En rad metastudier, d.v.s. studier som ställer samman resultat från en stor mängd studier om ett ämne, har mer positivt att säga om vilka effekter glädje har.

• Glädje på arbetsplatsen leder till att man lyckas bättre på jobbet generellt.
• Team som upplever glädje tillsammans under sitt uppdrag presterar bättre än team som inte upplever glädje.
• Ledare som bidrar till glädje på arbetsplatsen är både mer framgångsrika och mer omtyckt bland medarbetarna.
• Relationer som upplever delad glädje är mer välmående än relationer som inte gör det. Det är inom detta område som glädje har som störst positiv inverkan.
• Människor som har glädje i sitt liv mår bättre, har bättre hälsa och välbefinnande, än de som inte har glädje i sitt liv.

Allt detta är säkerställda fakta. Det har testats i så många olika studier att det inte finns någon anledning att betvivla dessa relationer mellan glädje och olika områden i livet.

Herr och fru Surmulen som tycker att man inte kan ha roligt i livet för att det inte leder någonvart kan börja med att se nyktert på tillvaron. Livet är fullt av svårigheter och motgångar. Det finns ingen som bara har roligt. Däremot är det troligt att de som har roligt lättare klarar sig igenom dessa svårigheter och motgångar. Särskilt om de gör det tillsammans med andra.

Så hur är det med barnen som leker och har roligt med sina vänner, vad får de ut av det? Om forskningen på vuxna har paralleller till barn kan vi vänta oss att de får bättre relationer och ett allmänt välbefinnande. Det kan vara gott nog. Vi har också all anledning att tro att de lyckas i grupp, att de blir uppskattade ledare och att de utför ”arbetsuppgifter” på ett tillfredställande sätt. Som en underbar bonus skapar de tillit till varandra i gruppen och är villiga att hjälpa andra.

Vad kan vi lära av detta?

1. Låt barnen där du arbetar ha roligt så mycket och ofta de kan.
2. Se till att själv ha roligt och hindra inte andra från att ha roligt.

OBS. Det finns inget samband mellan glädje och höga betyg. Det betyder att glada elever lika ofta har höga betyg som låga betyg. Vi kan fundera på varför.

---

Andra inlägg

• Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
• Lek och berättelse
• Nya hjältar, nya lekar
• Lek i kristider
• Utflykt med barngruppen
• Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
• Gott Nytt År
• Likheter mellan att låtsas och att ljuga
• Spel och öde – det komplexa med kortspel
• Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion