Lek och digital kompetens

I den nya läroplanen för förskolan som träder i kraft 1:a juli 2019 lyfts leken fram mer än i föregående versioner. Detta har jag tagit upp i ett tidigare inlägg. Något som ännu tydligare har fått utrymme är inslagen av digital kompetens. I realiteten innebär det att förskolebarn använder surfplattor med "pedagogiska spel". Den centrala frågan är om användandet av digitala spel mm tar plats på bekostnad av barns lek. Jag ska föra en diskussion för och emot detta antagande.

När man tittar på vad barn faktiskt gör när de håller på med surfplattan så spelar de spel eller tittar på film. Det finns naturligtvis andra sätt för barnen att använda surfplattan men det är perifera inslag. Att spela spel är, enligt barnen själva, roligt. Det säger de också om lek. Om lek svarar mot barns behov av att ha roligt, särskilt med andra, och surfplattan fyller detta behov kan leken bli marginaliserad.

Många oroar sig för stillasittande som en följd av att barn sitter med surfplattor långa stunder istället för att röra på sig. Barns lek kan vara både stillasittande och fysiskt aktiv (dock inte samtidigt). Det betyder att användandet av surfplattan kan byta plats med den stillasittande leken. Om den däremot byter plats med den fysiskt aktiva leken blir det faktiskt mindre rörelse för barnen.

De pedagogiska spelen antas vara ett sätt för barn att lära men barnen själva uppfattar inte detta. De visar mindre intresse för spelen om de uppmanas reflektera kring kunskaperna som presenteras i spelen. För barnen handlar det bara om att få poäng, lösa uppgifter eller förflytta sig i spelet. Detta intresserar barnet mer och är roligare. När de uppmanas lägga märke till kunskapen tappar de intresset och slutar att spela. Om det inte är roligt får det vara. Alltså är spelen inget lustfyllt lärande i första hand utan bara lustfyllt.

Spel och andra appar på surfplattan kan leda till lärande men det är troligast att lärandet har med själva spelet eller appen att göra. Barn lär inte för framtiden bortanför spelet/appen utan de lär sig hur de bättre ska använda spelet/appen. Lärande är som i alla andra fall i första hand kontexbundet. Det är däremot känt att lek överbryggar kontextuellt lärande vilket gör lärandet i leken värdefullt för framtiden utanför leken.

De två stora fördelarna med surfplattor är (1) att barnen blir mer digitalt kompetenta och kan möta inslagen av teknik i samhället på ett bättre sätt samt (2) att inslagen av samspel och samarbete vid användandet av appar stimuleras. Det senare är inte på något sätt bättre vid användandet av surfplattor än vid traditionell lek.

Eftersom barn kommar att stöta på digital teknik och internet även om de inte får detta på förskolan är det bättre att de under kunniga vuxnas vägledning blir tränade i hur de ska förhålla sig till de problematiska delarna av internet. Barn behöver med andra ord skolas in i källkritik mm i ett tidigt stadium. Det kräver dock att förskolepersonal kan ta ansvar för denna vägledning.

Det finns ännu inga belägg för att förskolebarn behöver digital kompetens. Forskningen har ännu inte kommit så långt att det går att dra några slutsatser. En av de svenska forskare som har studerat detta mest ingående är Susanne Kjällander vid Stockholms Universitet. Det går att läsa mer om hennes forskning i hennes avhandling eller på sajten forskning.se.

Vad är din hållning när det gäller surfplattans plats i förskolan eller i annan pedagogisk verksamhet? Bra eller mindre bra? Ska den användas mycket eller lite?

18 mar 2019

Sök på sajten

Skriv in det du vill söka efter

Välkommen

Välkommen till www.stateofplay.nu.

En blogg om lek, leksaker och liknande av Mikael Jensen, PhD.

Nyhetsbrev

 

Referenser

Källhänvisningar

Top tre den senaste månaden

Top tre det senaste halvåret

Senaste blogginläggen

 

Länkar

blogglista.se

Svenska Länkar

EmSec

e-resistible

Frida & Fritiof

Webbkatalog.se

F4.se

Vardagspsykologi

EBF blogg

EBD blogg

fofpromo

Bloggfeeden