Leken som kulturell bearbetning
Varför leker barn? Det finns många försök att svara på den frågan. Vissa säger att vi leker för att vi kan. Det är med andra ord inte så mycket att fundera över. Andra skulle säga att vi leker för att leken fyller en viktig funktion i barns liv och utveckling. Vad händer då om barn hindras från att leka. I vissa kulturer tror de att leken gör mer skada än nytta. Därför försöker de få barn att gör annat än att leka. Det försöker aktivt att hindra barnen från att leka. När forskare har gjort tidsmätningar för att se hur mycket barnen i dessa kulturer leker har de fått fram ett resultat att barnen ägnar mindre tid åt lek till förmån för annat jämfört med andra kulturer.
Det intressanta är att så fort barnen är utom synhåll för sina föräldrar eller andra vuxna, bakom en husknut eller bakom ett buskage, sätter de igång en lek. De kan med andra ord inte vara utan lek. Barn är lekande varelser och det går inte att ta leken ur barnet. Gör då föräldrar som lever i dessa kulturer fel som hindrar deras barn från att leka? Har de missuppfattat barns behov av att leka? Kanske. Kanske inte.
Det finns så mycket att ta hänsyn till när man försöker förstå sig på lek. De kulturer som nedvärderar lek är ofta kulturer med samhällen som är mindre komplexa och med generell låg utbildningsnivå. Ett samhälle med få institutioner, få yrkesroller och relativt låg mängd information som rör sig bland människorna ställer inte lika höga kognitiva krav som mer komplexa samhällen. Ett mindre komplext samhälle kräver mindre bearbetning medan att mer komplext samhället kräver mycket bearbetning. När vi stöter på mycket ny information bearbetar vi det på olika sätt. Vissa läser för att få bättre koll, vissa diskuterar med andra men alla bearbetar nya intryck i sömnen. Barn använder även leken för att bearbeta nya intryck. Det kan vara allt från att föräldrarna skriker åt varandra till att barnet har sett en konstig bild på TVn/datorn. De återskapar delar av intrycken och bearbetar dem i leken enstaka eller upprepade gånger.
Om man nu tänker sig att barn i traditionella samhällen får måttliga mängder med nya intryck behöver de måttliga mängder lek för att bearbeta detta. Barn som lever i informationstäta samhällen, som Sverige, får många nya intrycka varje dag och dessa behöver bearbetas till en hög utsträckning. Den typ av lek där barnet främst bearbetar intryck är låtsasleken. Forskare har studerat skillnader mellan hur mycket låtsaslek barn i traditionella kulturer leker jämfört med hur mycket de leker i informationstäta kulturer. Ju mer komplexa kulturer barnen lever i desto mer låtsasleker de.
Man skulle mycket väl kunna säga att informationstäta kulturer i högre utsträckning leder till en upplevelse av stress. En anledning till att vi upplever stress är bl.a. för att vi tvingas hantera stora mängder information under en begränsad tid. Barn som växer upp i informationstäta kulturer kan därför behöva hantera upplevelsen av stress med jämna mellanrum. Om leken är ett sätt för barn att hantera stress är det ju bra att de kan få möjligheten att leka. I vår del av världen är vi relativt positivt inställda till att barn leker. Det gör att de lättare kan hantera den stress de upplever. En tanke är att det skulle kunna vara värre för ett barn som inte får leka i Svergie än det skulle vara för ett barn i Kenya. Kenya är ett traditionellt samhälle som är mindre informationstätt än vad Sverige är. Här har de vuxna en ganska negativ syn på lek. De hindrar aktivt barn från att leka till förmån för andra aktiviteter. Leken som bearbetning av nya intryck och stress kan mycket väl ha en mer begränsad betydelse i Kenya jämfört med Sverige. Därför kan det leda till svårare konsekvenser om barn i Sverige hindras från att leka för att bearbeta nya intryck och stress.
Hur tänker vi egentligen i svenska hem, på förskolor, skolor och fritidshem? Tänker vi att leken kan få utrymme när annat viktigt har fått sin tid? Tänker vi att leken ska få så mycket utrymme det är möjligt så länge barn är små och behöver leka? Forskning tyder på att barn behöver leka tills de är åtta/nio år. Därefter minskar lekens roll i barns liv.
En annan intressant fråga som dyker upp är varför leken skulle ha en positiv inverkan på stress/informationsöverflöd. För över hundra år sedan fanns det forskare som tänkte sig att leken är en form av rekreation. Genom att leka återhämtar barnet sig och orkar mer av annat. Senare forskning har visat att särskilt sexåringar återhämtar sig mentalt genom att leka på rasten så att de kan fokusera bättre på skoluppgifter. Detta gäller även barn i andra åldrar men effekten är inte lika stark. Sigmund Freud och hans efterföljare tänkte sig leken som en form av bearbetning. Synen på vad barn behöver bearbeta har delvis förändrats men senare forsking ger starkt stöd för att leken har en god bearbetande effekt. När barn har upplevt svåra händelser är det bra att leka. Svaret på frågan varför leken är så bra för återhämtning och bearbetning kan mycket väl bero på att barnet i leken erbjuds en hög grad av sinnesnärvaro. Barnet kopplar bort allt annat och fokuserar på uppgiften/händelsen i leken och är helt närvarande. Denna sinnesnärvaro kan mycket väl ge mental avlastning.
Sammanfattningsvis leker barn i Sverige mer än barn i Kenya. Framför allt när det gäller låtsaslek. Detta beror förmodligen på att Sverige är ett mer informationstätt samhälle som kan ge barnet mängder av nya intryck varje dag som i sin tur kan leda till stress. Barnet hanterar nya intryck och stress genom lek. Det kan därför vara problematiskt att hindra barn från att leka i Sverige om vi vill undvika stressade barn. Att leken fungerar som stresshantering beror antagligen på att barnet i leken har en hög sinnesnärvaro vilket fungerar som en mental avlasning och bearbetning av nya intryck.
Vad är dina tankar om lekens roll som bearbetning i ett land som Sverige? Jag försöker inte antyda om att barn i Kenya inte upplever stress. De kan uppleva stress på motsvarande sätt som barn som lever i Sverige, säkert kan de uppleva hämska händelser som leder till trauman. Det jag menar är enbart att specifikt informationsstress är ett mer typiskt fenomen i Sverige.
Andra inlägg
- Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
- Lek och berättelse
- Nya hjältar, nya lekar
- Lek i kristider
- Utflykt med barngruppen
- Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
- Gott Nytt År
- Likheter mellan att låtsas och att ljuga
- Spel och öde – det komplexa med kortspel
- Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion
