Leksaker, lekredskap, lekobjekt och saker att leka med

I stort sett alla tycker att de har en klar bild av vad en leksak är. Trots det händer det att man märker att vi använder ordet leksak på olika sätt. Detta kan till och med få långtgående konsekvenser för hur man, särskilt som pedagog, förhåller sig till barn.

De som forskar om lek och leksaker har utvecklat en rad begrepp för att själva kunna hålla reda på allt som kan ingå i lek. I denna text baserar jag terminologin på avhandlingen Kognitiv utveckling och låtsaslekens mysterier (2008) samt boken Lekteorier (2013). Dessa källor är båda författade av lekforskaren Mikael Jensen.

Den första åtskillnad man kan göra är mellan lekredskap och leksaker. Ett typiskt lekredskap är en klätterställning. Den är definitivt inte en leksak men ett redskap för lek. Ett annat exempel är en gungställning. Den är också ett redskap för lek utan att vara en leksak. Det blir lite svårare när man påstår att en cykel är ett lekredskap. De två förta exemplen är stationära men en cykel är mobil. Klätterställningar och gungställningar är för det mesta förankrade i marken av säkerhetsskäl. En cykel ska gå att flytta på, annars förlorar den sin funktionalitet. Alla skulle inte gå med på att en cykel är ett lekredskap av det enkla skälet att en cykel inte alltid används till lek. Andra vill säkert kalla en cykel för en leksak om den är för små barn.

Vad är då en leksak? Den generella definitionen är att en leksak är ett ting som är designat och tillverkat för lek. Rent historiskt finner vi exempel som dockor, träfigurer eller lerfigurer miniatyrkanoter och bollar. Dockan, som har skapats som en miniatyr av en människa eller ett djur, är urtypen för en leksak. I Amazonas gör föräldrarna kanoter i litet format till sina barn då kanoter är centrala redskap i deras kultur. Ett igenkännande drag hos många leksaker är just att de är mindre i storlek, särskilt avpassade för barns händer och styrka, jämfört med vuxnas motsvarigheter. Vi ser detsamma bland kaffeservicer för barn.

En leksak upphör inte att vara en leksak för att den ägs av en vuxen som inte leker med den. Det är t.ex. inte ovanligt att vuxna betalar dyra pengar för leksaker för att ha dem som samlarobjekt. Nedan leksak från 1930-talet såldes på auktion för 5400:- och lär inte användas för lek av den nya ägaren. Den är och förblir dock en leksak.

Här följer en rad underkategorier för leksaker:

• Replikationer är leksaker som avsiktligt har tillverkats för att likna något i vuxenvärlden. Det kan vara en leksakstelefon eller som i exemplet ovan en miniatyrkanot. Spann och spade kan också vara exempel på replikationer. Bland replikationer kan man skilja på sådant som efterliknar vuxnas redskap och sådant som är likt levande ting som växter, djur och människor.
• Fiktiva figurer är dockor eller figurer som inte har någon verklig förlaga utan som är en fiktiv skapelse i sig eller som har en förlaga i serier, litteratur, spel eller film. En Batman-docka är ett exempel. Även Barbie är ett exempel trots att det är lite oklart var förebilden till dockan kommer ifrån.
• Konstruktionsmaterial är klossar och andra byggbitar. Lego, Duplo, Jovo och Kapla är exempel på konstruktionsmaterial som betraktas som leksaker.
• Leksaker för motorisk lek som bollar och hopprep är ytterligare en underkategori.
• Spel och spelkonsoller betraktas också som leksaker även i en elektronisk och digital form.

Eftersom dessa underaktegorier inte på långa vägar täcker in allt som barn leker med använder forskare gärna andra begrepp som "lekobjekt" eller "saker att leka med". Dessa två termer täcker i stort sett samma sak. Det finns en liten skillnad som jag ska förklara strax.

Lekobjekt och saker att leka med utgår ifrån leken som aktivitet eller ifrån barns perspektiv på lek. I båda dessa fall står det klart för en observatör att barn kan leka med väldigt många olika ting utan att dessa behöver betraktas som leksaker. Jag tar tre exempel.

En skruvmejsel är ett verktyg men det händer att barn som leker melodifestivalen är artister med mikronfon som då använder en skruvmejsel när de sjunger eller mimar. Just i detta fall är skruvmejseln ett lekobjekt eller en sak som barnen leker med. Skruvmejseln fungerar som ett substitut för en riktig mikrofon.

Det kanske råder delade meningar kring om en bandyklubba är en leksak eller ej men när ett barn tar upp klubban och håller bladet närmast kroppen och greppar klubban som ett vapen blir det ett lekobjekt. Just i denna lek, rimligtvis en krigslek, får bandyklubban agera substitut för ett gevär. Vi kan kalla bandyklubban vad vi vill men för barnet är den en sak att leka med.

Ett barn har hittat en pinne som är ganska tunn och ca tre decimeter lång. Barnet kommer på att hen ska leka frisör och använder pinnen som locktång. I detta fall är pinnen ett hittat objekt som används med ett särskilt syfte i leken och därmed blir ett lekobjekt (en sak att leka med).

Från ovan tre exempel är två av tre objekt inte vad vi traditionellt kallar leksaker men de används i leken. Det är därför dessa ting som används i leken blir lekobjekt. Banbyklubban är enligt vissa en leksak och i så fall är det en leksak avsedd för lek som också används i lek när barnet spelar bandy eller leker krig. Om barnet använder bandyklubban för att komma åt något på hög höjd är den inte längre ett lekobjekt utan ett verktyg.

Det finns ytterligare en dimension som gör det lite svårare att prata om leksaker i en strikt mening. Om ett barn som i exemplet ovan använder en pinnen, ett naturligt objekt, till att föreställa något annat, i det specifika fallet en locktång, handlar det om ett transformerat objekt. Pinnen blir i någon mening en locktång. Den är inte enbart en pinne. Detta skiljer vissa objekt från andra. En docka som är tillverkad för lek fungerar utmärkt om man använder den som docka men blir absurd om man försöker använda den som telefon. Ting som är designade och tillverkade för ett särskilt ändamål blir i någon mening begränsade i hur de kan användas i leken. Pinnen, som inte är designad för något särskilt, kan användas som telefon eller som sabel eller som dirigentpinne. Föreställ dig någon försöka dirigera en orkester med en docka som dirigentpinne. Då förstår man designade tings begränsningar.

Fortsättningen på detta resonemang är att barn inte alltid har något fysiskt obekt trots att de agerar som om det använder ett objekt. Ett lekobjekt kan alltså vara föreställt. Ett barn kan föreställa sig en telefon men håller bara luft i handen. Det är sättet barnet håller handen på som indikerar vad det föreställda objektet kan vara. Barnet kan låtsas att det håller en dirigentpinne i handen men håller i verkligheten inget. Barnet kan låtsas att det matar sin docka med mat på en sked men varken maten eller skeden finns i verkligheten. Dessa föreställda objekt är också lekobjekt (och det är här saker att leka med inte räcker till).

Slutsatsen är att lekobjekt är alla ting som barn kan leka med, även föreställda ting, medan saker att leka med är alla fysiska ting som barn kan leka med. Leksaker är saker designade för lek men det kan hända att de inte använs för lek. Lekredskap är både stationära och mobila saker som i regel är större och som barn förhåller sig till när de leker.

Det finns antagligen ingen perfekt kategorisering av leksaker och lekobjekt för att det finns en rad ting som är svåra att placera. Däremot kan man inte ignorera de saker som barn leker med eftersom de utgör en del i lekens väv.

 

 

---

Andra inlägg

• Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
• Lek och berättelse
• Nya hjältar, nya lekar
• Lek i kristider
• Utflykt med barngruppen
• Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
• Gott Nytt År
• Likheter mellan att låtsas och att ljuga
• Spel och öde – det komplexa med kortspel
• Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion