Små barn på museet - Lek och lärande

Har du någon gång varit på ett museum som är designat för små barn? Vilka var dina förhoppningar vid detta besök? I en brittisk studie fick hundra vuxna som besökte ett museum (någonstans i västeuropa) för små barn frågan vad syftet med besöket var innan de gick in. De flesta sammanfattade motivet med att de hoppades att barnet skulle få tillfälle att interagera på ett kreativt sätt med museiföremålen. De förväntade sig också att det skulle bli tillfälle för lek. Endast fyra av hundra tänkte sig att barnet skulle lära sig något. Detta kan man ställa i kontrast till museipersonalen som sätter lärande som den främsta orsaken till att besöka ett museum för små barn (en tidigare studie bekräftar denna bild). Det är med detta i åtanke som de designar sina utställningar.

Studien som genomfördes av Karen McInnes och Marina-Eleni Elpidoforou innehåll också en observationsdel där femtio barn, uppdelat i två åldersgrupper, observerades under sitt besök på museet. Den yngre gruppen bestod av barn under 22 månader och den äldre bestod av barn från 22 månader och uppåt. Med hjälp av ett särskilt observationsschema kunde forskarna fånga vad barnen faktiskt gjorde på museet.

Enligt observationerna ägnade sig de yngre barnen främst åt lek på egen hand och låtsaslek samt lite roll-lek. De äldre barnen ägnade sig främst åt låtsaslek och roll-lek och endast i enstaka fall åt lek på egen hand. En intressant iakttagelse var att föremålen på museet var arrangerade åldersanpassat så att vissa saker var tänkta för äldre barn att interagera med medan vissa saker var tänkta för de yngre barnen att interagera med. I realiteten interagerade barnen, oavsett ålder, med alla saker. Det uppstod tydliga tillfällen för de yngre barnen att lära sig genom användning av material som var avsett för äldre barn. Kanske lärde de sig inte alltid på det vis som materialet var tänkt men det rörde sig ändå om lärande.

Efter besöket fick de vuxna som hade fyllt i enkäten frågan om hur vistelsen för barnen var. De ombads att reflektera en stund innan de svarade. Denna gång blev de typiska svaren att barnen hade socialiserat en hel del och att de hade lärt sig en hel del. Barnen socialiserade med andra barn och de socialiserade med den vuxna. Visst interagerade de med utställningsföremålen men ofta i samspel med andra. Det blev också mer uppenbart att barnen lärde sig genom interaktion med föremålen och genom leken som uppstod kring föremålen. Det fanns också, enligt McInnes och Elpidoforou, tillfällen för samarbetslek som barnen kunde lära sig från.

Enligt forskarna kan man dra tre lärdomar från denna studie:

1. Barn socialiserar och lär sig mer från ett besök på museet än vad föräldrar (eller andra vuxna) förväntar sig.

2. Barnen leker mer med materialet än vad museipersonalen väntat sig plus att barnen inte förhåller sig till materialet enligt de åldersanpassningar som personalen har skapat. Föreställningen att det är viktigt med åldersanpassat material verkar mindre relevant då barnen leker och lär sig med allt material.

3. Forskarna fann att de vuxna (föräldrarna) interagerade med barnen i roll-lek i högre utsträckning än väntat. I många av de sociala lektillfällena fanns de vuxna där som ett stöd eller som en lekpartner.

Även om museimiljön var designad för att barnen skulle kunna undersöka och upptäcka med hjälp av materialet inspirerades de i hög grad till lek och socialisering. De vuxna inspirerades också till lek och socialisering. Det finns en hel del att tänka kring när det gäller museer för barn. De är uppenbarligen en plats för socialisering, lek och lärande.

 

Underlaget till detta inlägg är hämtat från artikeln:

McInnes, K, & Elpidoforou, M-E. (2018) Investigating and learning from toddler play in a children’s museum. Early Child Development and Care, 188:3, 399-409,

 

5 Aug 2018