Barnkonventionen och lek

Den 13:e juni 2018 röstade en majoritet av riksdagen igenom att göra Barnkonventionen, eller FNs konvention om barnets rättigheter, till svensk lag. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 har har därmed förbundit sig att följa alla 54 artiklar. Någon större skillnad för skyddet av barn och barns rättigheter kommer vi antagligen inte att märka av. Barnkonventionen som lag i Sverige träder i kraft 1:a januari 2020. Med tanke på att artiklarna är koftfattade kan det bli svårt att uttyda vad konsekvenserna för pedagogisk personal blir och det kan även bli svårt att juridiskt hantera dessa artiklar i form av lagtexter om de bryts och blir domstolsärenden.

 

 

När det gäller frågan om hur barnkonventionen förhåller sig till lek tänkte jag att jag skulle vända mig till Birgitta Qvarsell som under sin tid som forskare var mycket insatt i och en förespråkare för barnkonventionen. Tyvärr tycker jag mig inte få någon direkt vägledning. Jag går därför direkt till konventionens innehåll. Den tydligaste formuleringen som rör lek hittar vi i artikel 31:

Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder och rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.

För det första framgår det inte vad som menas med lek. Är det strukturerad lek eller ostrukturerad lek som avses? Är det låtsaslek eller regellek? Ska leken vara initierad av barnet eller barnen? Om det är strukturerad, vuxenledd, lek det rör sig om erbjuds barnet lek men det råder stor tveksamhet om barnet inte vill delta i leken. Lek under tvång är enligt vissa lekforskare inte lek. Det är definitivt inte fritid eftersom det rör sig om organiserad tid. Å andra sidan står det inte att barn har rätt till lek på sin fritid. Bara att de har rätt till fritid och att de har rätt till lek.

Sverige har alltså sedan 1990 erkänt barnets rätt till lek. Vad innebär detta? Rätt till lek i hemmet, rätt till lek på förskolan, rätt till lek på skolan, rätt till lek på fritidshemmet, rätt till lek på fritiden? Rätten till lek ska vara anpassad till barnets ålder. Vad handlar det om? En särskild sorts lek eller en omfattning i tid för lek? I det senare fallet finns det en rad tidsmätningar som visar att om barn själva får välja kan de leka nästan hela dagen när de är i åldern fem till sju år. Att de kan om de får är inte samma sak som att de har rätt till. Har en femåring rätt att leka hela dagen? Samtidigt framgår det från tidsmätningar att barn under fem år leker mindre och att barn över sju år leker mindre. Att det är så kan vara ett uttryck för barnets behov av att leka extra mycket under dessa år. Är detta en anpassning till barnets ålder?

Vad man kan antyda är att alla barn, även de som närmar sig 18 år, har rätt till lek men att barn under fem i stor utsträckning behöver omsorg vid sidan av leken och att barn över sju behöver utmaning i form av bildning i större utsträckning. Rätt till lek ställs hela tiden i förhållande till något annat. Har skolbarnet rätt till lek när det är i skolan och befinner sig i en schemalagd aktivitet i ett teoretiskt ämne? Om man åter vänder sig till tillägget anpassat till barns ålder så ska en sex- och sjuåring ha rätt till lek under en lektion när de inte längre klarar av att fokusera på lektionens innehåll. Det är så barn i den åldern verkar fungera. Det blir svårare att argumentera att en 17-åring som inte har ork att lösa matteuppgifter ska få leka lite.

Formuleringen att rätten till lek ska anpassas efter barnets ålder är både ett stöd och ett problem. Den är ett stöd genom att man kan gå till forskningen och se vad den säger om ålder och lekbehov. Den är ett problem eftersom konventionen skrevs på 1980-talet när Piaget och likatänkare hade stort inflytande, och att forskare sedan dess har ifrågasatt begrepp som ålder och mognad. De som fortfarande starkt ifrågasätter betydelsen av ålder och mognad får väldigt lite stöd från den 31:a artikeln. För dem finns enbart lydelsen: barn har rätt till lek. Eftersom man i Sverige är barn tills man fyller 18 år har alla barn lika rätt till lek. Hur ofta eller hur länge får man gissa sig till.

I artikel 12, som omsrkivs som en artikel om barns inflytande och delaktighet, står det:

Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Man skulle kunna tänka sig att denna artikel ger vägledning om barns möjligheter att få leka. Först gäller det barn som är i stånd att bilda egna åsikter. Om de inte kan det har de inga möjligheter att uttrycka sitt behov av lek. Om de har det har de rätt att uttrycka sina åsikter om allt som rör barnet. Lek måste naturligtvis höra dit. Att få uttrycka sina åsikter är dock inte detsamma som att det de uttrycker uppfylls, bara att de har rätt att uttrycka sig. Åsikterna ska dessutom tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Hur betydelsefulla dessa åsikter är beror alltså åter på vilken ålder ett barn har.

Om ett barn är fyra år och säger att det vill leka, är det då åldersrelevant och något man som vuxen ska ta stor hänsyn till eller är det mindre viktigt eftersom barnet är relativt ungt och inte måste få sin vilja igenom? Vi är alltså måttligt villiga att lyssna på barnet om det är fyra år och låta det ha ett inflytande i sin vardag men villiga att tänka oss att det har ett stort behov av att leka. En 17-åring däremot har en viss insikt om sig själv i den större tillvaron och bör kunna uttrycka sådant som är relevant. Om en 17-åring då säger att hen behöver leka uppstår paradoxen att vi är mer benägna att lyssna på 17-åringar men mindre villiga att tro att de har behov av lek.

Det enda rimliga sättet att förhålla sig till barns inflytande och barns rätt till lek är att fyraåringen som uttrycker ett behov av lek, vare sig dessa uttryck är verbala eller ickeverbala, i högsta grad är relevanta. Detta bör vi ta hänsyn till. Det är inte mindre relevant om barnet är sju år. Vi viktar lekens betydelse i förhållande till andra saker som barnet har rätt till och som i någon mening är för barnets bästa.

Det finns också artiklar som skriver fram barns utveckling och barns hälsa som kan ha betydelse för barns lek. I det stora hela är det ändå så att barnkonventionen är ett mindre stöd i Sverige än i andra länder där det förekommer barnarbete eller där barn inte kan erbjudas utbildning och hälsovård. I Sverige har vi ett gott stöd i våra läroplaner Lpfö98 och LGR11. Barnkonventionen kan eventuellt göra mer nytta utanför förskolans, skolans, fritidshemmens och socialtjänstens värld genom att understryka vissa rättigheter i barnets hemmiljö. Om det på sina platser i Sverige visar sig att förskolor eller skolor bryter mot barnkonventionen är det sannolikt också så att de bryter mot skollagen och läroplanerna.

Har jag missat något väsentligt? Tror du att barnkonventionen som lag får några nya konsekvenser på den pedagogiska verksamheten?

 

15 jun 2018

Välkommen

Välkommen till www.stateofplay.nu.

En blogg om lek, leksaker och liknande av Mikael Jensen, PhD.

Nyhetsbrev

 

Top tre den senaste månaden

Top tre de tre senaste månaderna

Senaste blogginläggen

 

Länkar

blogglista.se

Lars H Gustafsson

SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

EmSec

e-resistible

Frida & Fritiof

Webbkatalog.se

F4.se

Swepix media

Vardagspsykologi

MyBuddys

EBF blogg

EBD blogg

Lanksida.se

fofpromo

SvenskaHemsidor.com - Gratis länkkatalog för din hemsida, webbplats eller blogg