Lek och berättelse

Det finns flera kopplingar mellan lek och berättelse. I detta inlägg ska jag ta upp de mest uppenbara. Först handlar det om berättelsers inverkan på leken. Därefter den underliggande struktur som kallas script och som vi använder både för att skapa berättelser och för att leka. Slutligen tar jag upp lekens inverkan på berättelser.

Berättelser som inspieration till lek

Det är välkänt att lekande barn låter sig inspireras av muntliga och skriftliga berättelser. Därtill har de en och annan TV-serie eller film som de kan hämta inspiration ifrån.

Utan att närmare ifrågasätta detta påstående kan man komma fram till tre relaterade konsekvenser:

• De som har fått ta del av många berättelser, oavsett form, har mycket att inspireras av när de ska leka.
• Leken är ett sätt att bearbeta vad de har hört eller sett. Vissa berättelser är svåra att förstå och andra är känslomässigt utmanande. I båda dessa fall kan leken användas för att bearbeta innehållet i berättelsen.
• Berättelser är ofta knutna till kulturen som barnen växer upp i. Vilka berättelser man som barn får höra, och därmed inspireras av i leken, beror mycket på kulturen. Här finns det med andra ord kulturskillnader.

Mängden barn som leker pippi, harry potter eller star wars är ett tydligt tecken på att leken inspireras av berättelser i t.ex. bokform eller från filmer.

Underliggande script

Barns användande av berättelser, som uppstår runt tvåårsåldern, baseras på scripts som är en temporal form av minnesstruktur. Barn kan återberätta när de var på flytplatsen, när de var i affären eller när de besökte en restaurang med hjälp av scripts. För att det inte ska bli för mycket information från alla de nya intryck som barnet fick sammanfattas scripten i några huvudkomponenter (ofta kallade mainconcs).

Samma förmåga att skapa strukturer som underligger både minne och en kapacitet att återberätta händelser används när barn ska leka. När de leker sådant som är inspirerat från vardagliga händelser har de ett script för denna typ av händelse till grund.

När man går till affären gör man saker i en viss ordning. Detta kan man återse i leken då barn som leker affär följer denna ordning (nästan i alla fall). Om man avviker för mycket kan kompisarna, som liknande upplevelser att jämföra med, säga ifrån.

Nästan alla barn som leker använder scripts som stomme för leken. Det man kan märka när barn blir sex år eller äldre är att de mer och mer avviker från de kända scripten för att de vill experimentera. Om de kommer för långt bort ifrån huvudstrukturen och det blir svårt att leka så att alla hänger med kan de återgå till det underliggande scriptet.

Lek som en mylla för berättelser

Leken är en grogrund för lärande och kreativitet. Det kan leda till att barn som leker mycket lär sig vissa kompetenser eller att barn som leker experimenterar med berättelser.

Det är känt från Antony Pellegrinis forskning att barn som leker mycket låtsaslek också blir duktiga på att berätta inför andra. Leken som sådan kan ofta likna en berättelse vilket då innebär att den som leker mycket låtsaslek är van att berätta inför andra. Det räcker inte att berätta utan man måste göra det med en tydlighet som gör att andra förstår och med en inlevelse som gör att andra dras in i det man säger. När man senare i livet, t.ex. i skolan, ska berätta inför andra är man ganska van och kan göra det med den tydlighet och inlevelse som krävs för att man ska få åhörarskaran med sig.

Vygotskij antydde att leken är som en kreativ smältdegel. Där blandas erfarenheter från flera barn samtidigt vilket gör att man kan skapa helt nya berättelser. Några av dessa berättelser kan sätta sina spår så att barnen i skolåldern kan använda leken som en inspiration för en essä eller för att skriva en novell. Det är svårt att följa den kreativa processen men man bör inte utesluta att en del berättelser har kommit till i någon form av lek.

Avslutande reflektioner

Människan är en berättande varelsen i lika stor utsträckning som hon är en lekande varelse. Att dessa båda sidor möts är inte märkligt utan snarare väntat. Det är framför allt i låtsasleken eller i roll-leken som det sker. Det är där vi använder tidigare händelser och berättelser som inspiration för leken. Det är där som lek och berättelse kan bli ett och samma.

Det vi kan lära oss av detta är att erbjuda barn nya erfarenheter och läsa för dem. Det ger inspiration till leken. För de skrivkunniga barnen kan de få återberätta sin senaste lek för att också sätta ord på vad leken gick ut på. Man kan som vuxen ta med sig mycket av kopplingen mellan lek och berättelse men man ska framför allt ta med sig att det är barnens lek och bara barnen som kan välja vad de vill inspireras av.

---

Andra inlägg

• Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
• Nya hjältar, nya lekar
• Lek i kristider
• Utflykt med barngruppen
• Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
• Gott Nytt År
• Likheter mellan att låtsas och att ljuga
• Spel och öde – det komplexa med kortspel
• Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion