Låtsaskompisar - bra eller dåligt?
Jag får med jämna mellanrum, i min roll som lärare, frågor kring låtsaskompisar. Frågorna bottnar ofta i en oro kring ett barn som har låtsaskompis och har haft det länge. Är det bra eller dåligt att en nioåring fortfarande har en låtsaskompis?
Den första oron har med livlig fantasi att göra. "Livlig fantasi" är inte ett positivt laddat ord. Det står ofta för ett barn som verkar vara aningen frikopplat från verkligheten. Jag talar hellre i termer av föreställningsförmåga och de flesta barn som har låtsaskamrater har mycket god föreställningsförmåga. De kan mentalt projicera att en annan, komplex varelse, har ett visst utseende och gör vissa saker. Det är inte en enkel kognitiv uppgift. God föreställningsförmåga är med andra ord något positivt. Denna förmåga ökar inte bara med åldern utan även genom övning. De som ofta gör det kan föreställa sig allt mer komplexa fenomen.
Den andra oron rör sociala förmågor. Ett barn som har en låtsaskompis, i vissa fall i flera år, kanske riskerar att bli ensam och inte få några riktiga kompisar. Beror det på att barnet har dålig social kompompetens? Det har gjorts ett antal studer på barn med låtsaskamrater och det visar sig att de har mycket god social kompetens. Jag är dock aningen osäker på om de har en god social kompetens för att de övar på sociala situationer med sin låtsaskamrat eller om de har en låtsaskamrat för att de har god social kompetens. Kanske är det en ömsesidig effekt.
Den tredje oron är att låtsaskamraten ska bidra till pinsamma situatoner när folk kommer på besök. Särskilt om barnet är ganska stort. Om man tar ett allvarligt samtal med barnet framgår det med största sannolikhet att barnet är mycket medvetet om att låtsaskamraten är en föreställning och inte på riktigt. När detta är på tal kan man ta upp att andra inte kan se och förstå låtsaskamratens existens. Därför behöver denna "varelse" befinna sig på en annan plats när familjen får besök. Efter hand dyker låtsaskamraten upp allt mer sällan.
I de fall det är oklart om barnet förstår skillnaden på riktigt och låtsas kan man behöva kontakta en professionell. I annat fall avveklar barnet sin "kamrat" med tiden.
Vad har du för erfarenheter av låtsaskamrater?
Andra inlägg
- Varför finns det ingen teori om lekens multimodalitet?
- Lek och berättelse
- Nya hjältar, nya lekar
- Lek i kristider
- Utflykt med barngruppen
- Barns lek, inlevelse och utforskande av känslouttryck
- Gott Nytt År
- Likheter mellan att låtsas och att ljuga
- Spel och öde – det komplexa med kortspel
- Låtsaslek – att botanisera i mänsklig kognition och emotion
